Bloggen är död, länge leve Bloggen. För att göra det lätt behåller jag samma adress. Nästan i alla fall. Följ mig här istället: http://messasmassaker.wordpress.com/

Det är därför. Beslutsfattandet är i full gång. Men det kanske tar några dagar. 

Idag har jag pulat lite med det som ska bli min nya blogg. Ärligt talat så tycker jag inte att den här sidan funkar som den ska längre. Det strular för mig när jag vill lägga in bilder och länkar och det är jäkligt tröttsamt. Ni kommer märka när jag byter. Jag lägger den nya länken här så klart. Det tar någon dag eller tre skulle jag tro. 

Anledningen till att jag skriver det här är mest att jag ska komma ihåg det imorgon och börja fundera lite över mina femton böcker. Det blir inte lätt. 

Men var börjar man? 

Det känns som att jag får försöka dela upp utvärderingen i underkategorier. 

Sambon, Ron Obvious, är en svensk, medelgod man i den yngre medelåldern. Han blir grinig om han inte får kaffe på morgonen och ständiga nikotinkickar är ett måste under dagen. Han klär sig bra, och han har en förkärlek för ömsint tvättade fillingar. Ett minus är att han inte äter skaldjur vilket gör att ett antal romantiska kvällar med vitt vin och skaldjur vinkar åt mig i fjärran. Han har lite andra vanor än vad jag har vilket gör att jag har fått rätt mycket skäll de senaste veckorna. Man får inte lämna toalocket uppe och man bör helst använda besticken som redan står i diskstället innan man tar nya från lådan. Släng aldrig mat eller frukt som inte går ut genom dörren av sig själva. Lägg där till hans förkärlek till dryga uttryck i stil med Det är korrekt och att han kallar godis för snask och ni börjar förstå hur jag har det. Det här är saker som jag, långsamt men bestämt, kommer ändra på. Ron vet inte det bara. 

Men det finns andra saker med honom som jag uppskattar enormt; hans musiksmak (med några undantag), hans språk, hans kärlek till litteratur, hans penus, hans uppenbara kärlek till mig och hans rumpa. Jag uppskattar sättet han pillar på mig lite så där förstrött ibland och att han inte tröttnar på mig när jag babblar om, för honom, obegripliga saker. Han har ett tilldragande yttre och en tilldragande personlighet. 

En tvåa i Greendale som egentligen är lite för liten för fem överfulla bokhyllor och en rejäl knullplatta. Men läget är bra. Förutom backen då. Den är inte bra. Ett stort minus med lägenheten är alla mattor som täcker varenda centimeter av golvet. De samlar damm också. Sambon är förtjust i dem för man fryser inte om fötterna på vintern. Detta måste jag ändra på. Kanske kan ett par rejäla raggsockar avhjälpa dammsamlarmattorna. Hyran är okej, speciellt om man delar upp den på två. Men ett rum till och några färre mattor hade inte gjort ont. Betyg: tre utslitna mattpiskor av fem möjliga. 

Jojo, tänker ni, här kommer det smaskiga detaljer, tänker ni. Tja. Vi får väl se. Jag har inte mycket att klaga på när det gäller sängavdelningen. Ron är uthållig i sängen på så vis att han aldrig tycks tröttna på att rycka åt sig täcket så att jag ligger och fryser som en gammal hund framåt småtimmarna. Han verkar hata kuddar. Det är ju bra för mig, som får ha alla mina fyra-fem kuddar ifred. Ron snarkar inte överdrivet mycket, vilket är bra, han är känd för att då och då ändå dra en rejäl timmerstock. I det stora hela är sängen en mycket tillfredsställande del av sambolivet. Betyg: fem kuddar av fem möjliga.

Jag har inget att klaga på här. Det är jag som lagar maten. Ron diskar. Det är ett arrangemang som fungerar till fullo. Fem lergrytetillagade kycklingar så möra och saftiga så att köttet faller av benen av fem möjliga. 

Här finner vi en underkategori som kommer att få låga betyg. Vi är inte bra på att aktivera oss, även om vi försöker. Det vi egentligen gör bäst är att slappa i soffan med en BiB och Spotify. Det kommer ju inte hålla i längden, speciellt inte nu när jag efter sommarens myckna drickande allvarligt börjar fundera på en vit månad. Eller vecka. Ibland går vi på bio. Ibland går vi på stan och shoppar kläder. Mest till Ron då, eftersom jag är betydligt veligare när det gäller shopping. Vi solar, det är vi bra på, men så är det också en rätt stillsam aktivitet. Att röra på oss är inte det vi är bäst på, så vida det inte handlar om relativt aktiva övningar i ryggläge. Här finner vi utrymme för förbättringar. Betyg: En och en halv långpromenad av fem möjliga. 

Överlag finner jag att det är väl värt att fortsätta samboskapet. 

Och så tror jag att solen har tagit min förmåga att skriva åtminstone lite fyndigt. Kanske återkommer humorn med höststormarna. 

Dagen slutar som den började: med pepparmintsdoft. 

Igår var vi då på Ikea. Det gick smärtfritt även om jag blev mer än fasligt trött på Rons Det är korrekt-kommentarer. Jag är för pretto-kommentarer, men han säger det ständigt, och då med en slags högdragenhet i rösten. Tänk en gammal greve med monokel som läspar fram ett självgott Det är korrekt mellan punch-sipparna. Ungefär så låter han. Det är nu det förbjudna uttrycket. Vi shoppade i alla fall för under tusenlappen. Jag hade ett presentkort och vips var vi nere i sexhundrafemtio spänn. Fråga mig inte vad det var vi köpte, men det var fasligt tungt. Det vet jag för det var jag som bar den blåa Ikeakassen hela vägen hem. 

På kvällen drack vi nästan upp en BiB rosé. Det har verkligen varit min sommars dryck. Jag är nästan fördrucken på rosé. Sen bloggade jag visst loss litegrann också. 

Just nu känns det skönt att det bara är lördag. Helgen har en bit kvar. 

Jag är gubbrock. I alla fall då och då. So?

Varför, Magnus, varför?

Ron gick på toa. Jag sveper mitt rosévin.