Karla with a K med Hooters. Ron ser glad ut. Jag lyssnar på musiken. 

Beds Are Burning. Jag sjöng basstämman medan Ron tog falsetten. 

Tryckarnas tryckare: Bye Bye Johnny med Return. Ron försöker ta mig på brösten samtidigt som han sjunger mig i örat. Är han 36 eller är han 13?

Och så fick man skit igen: Du älskar Weird Al Yankovic. 

Och så blir det allsång: Bohemian Rhapsody. Lättare låt kunde vi ju valt. 

Man blir ju lite gladare när man hör Chris Isaacs tolkning av Yardbirds Heart Full Of Soul. Han låter ju som sig själv. 

Nej, jag blir fan upprörd! Vad är det för mening för att göra en cover på en låt om man gör sitt bästa för att låta som originalet? Skäms på sig, Ziggy Stardust med Bauhaus. Skäms!

Die, Die My Darling med Misfits lockade ut honom från köket igen. 

Näe! Näääe! sade Ron och smällde igen köksdörren. Varför? Brother Louie med Modern Talking. 

Ron väljer The Way It Is med Bruce Hornsby. Jag hoppas på hångel. 

Vi återförenades över Weird Al Yankovic. Det är så vackert. Man vill gråta en skvätt. Det är VI nu. 

Nu sjönk jag igen. Jag älskar Yngvie (läs: gitarronani). Jag skyller på min uppfostran. 

Jag spelar lufttrummor. Ron lutar med huvudet. 

The Trooper med Iron Maiden. Jag är söt igen. Speciellt när jag headbangar. 

Ron säger fortfarande att jag måste HATA We Built This City med Starship. Men jag gör inte det. Den är inte så dålig som han säger. 

Jag är lite trött av allt solande. Är det okej om jag inte skriver något förrän imorgon?

Idag ska jag till Skansen med Missan och en brorson. Jag har inte varit där på, få se nu.. jag är 22 och... En herrans massa år. Solen skiner, väskan är preparerad med plast (lätt att torka av) och bananer (för att locka ner dem i väskan) och Ron jobbar. Det är ska nog gå bra. Ikväll kommer jag nog vara stolt ägare till minst tre stycken. Eller sitta i finkan. Så spännande det ska bli!

Jag är ingen snäll människa. Jag tänkte onda tankar om min sambos småbyxor i torkrummet alldeles nyss. Jag ville tumla dem. Ja, jag vill faktiskt det. 

Jag tvättar. Det är okej. Jag har inget emot att tvätta, men jag tycker att det är astrist att ta hand om den rena tvätten och plocka in den i garderoben. Det får gärna någon annan göra. Solen skiner, men fram tills det att tvätten är klar är det just ingen mening att gå ut. Jag är på ett strikt 45-minutersschema här. Det tar nämligen 45 minuter för tvätten att tvättas. Sen ska den hängas och vändas och för att Rons kalsonger inte ska förstöras måste jag ta på silkesvantarna så det ömtåliga tyget, eller den än mer ömtåliga resåren, inte ska ruggas av mina skrovliga händer. Det är viktiga saker och jag tänker att om jag kan stiga från en medelmåttig kalsongtvätterska till en fillingtvätterska av rang så kanske även jag blir gift en vacker dag. 

Jag har försökt blogga om gårdagkvällen ett par gånger nu, men det vill sig inte riktigt. Vi var på Cornelisdagen på Mosebacke och lyssnade på många bra artister och drack för många öl. Det var ju ändå söndag. Vi njöt av Lasse Tennander, Janne Åstrand, Lars Demian, Caj Karlsson, Dan Viktor, Tommy Körberg och Rickard Wolff och många fler. Däremot njöt vi inte av Marie Bergman. Sorry. Förvånansvärt få sjöng något ur Cornelis stora visskatt, men på något sätt gjorde det inte något. Det var bara en jättetrevlig kväll helt enkelt och jag tror att det kan bli en sommartradition.