Tänk att jag lyckades stiga upp i svinottan idag utan alltför stort besvär trots alldeles för sena nätter på sistone. Men jag var ganska trött och gäspade hela första lektionen på det andra gymnasiet. Den första lektionen blev också den sista letionen för dagen. Elev nummer två var sjuk, nummer tre var på praktik och nummer fyra beslutade sig för att skolka. Det blev en lång dag på stan, tur att Ketchup (numera Branston, eller rentav Pickles?) var ledig så vi kunde luncha på pizza och spendera flera timmar på Waynes. Eftersom hon är en lysande kock (kocka?, kokerska?) så har jag bestämt att hon ska få hjälpa mig med förtäring på min födelsedagsfest, så vi planerade lite mat idag. Jag lyckades få tag på en lokal i alla fall, nr 3 på önskelistan, men what the fuck, lokalen ska ju inte spela någon roll. Så nu är det löst. Ketchup skulle för övrigt passat bra på 50-talet, som en desperate housewife i förkläde och små söta skor. Hennes pajer skulle ha vunnit priser och hon skulle alltid vara först i kvarteret med de allra nyaste städgrejerna.

 

Imorgon ska jag vara en god sondotter. Jag ska köra farfar till läkaren och ta hand om farmor när han är där. Jag är inte supersugen på det av olika anledningar. Jag gillar mina farföräldrar, det är inte det, man kan väl till och med säga att jag älskar dem (jag menar, alla gör ju det... älskar sina far- och morföräldrar mer eller mindre) men ibland går de mig på nerverna. Eftersom farfar bara ska vara hos läkaren i en timme eller något så är det ju inte så stor mening för mig och farmor att åka hem till mig, vi skulle ju liksom inte hinna fram innan vi skulle tillbaka igen (typ) så jag föreslog att vi skulle åka och handla lite fika. "Fika?" sade farmor, "Men om vi ska fika kan ju jag ta med lite grovt bröd hemifrån". Men herregud?! Jag har väl grovt bröd hemma själv. Trots min relativt höga ålder (andas... andas...) så tror farmor fortfarande inte att jag kan klara mig själv, hon skällde till och med ut pappa för att han inte var hos mig och tog hand om mig när jag var sjuk. Men herregud (ja, igen! - en högst medveten upprepning den här gången)!?

 

Tydligen är jag den enda av kusinerna (vi är fyra) som är föremål för denna kvävande omsorg. Om inte jag är med på tråkiga släktsammankomster så är det katastrof. Och imorgon är det jag som spelar det goda barnbarnet och tar hand om mina gamla farföräldrar.

Risken finns att det kommer att ta livet av mig. Eller så hamnar jag på psyk-akuten.

 

Å andra sidan så ryktas det om en bunke med farmors köttbullar. Och då ställer jag upp på vad som helst - och med ett leende. Jag är en sucker för farmors köttbullar. Jag antar att detta är ännu ett bevis på min svaga karaktär.

Upprepar jag mig alltid så mycket när jag bloggar? Så tråkigt.

 

För övrigt vill jag döpa detta inlägget till "Men shit", men shit är tydligen ett förbjudet ord. Man får inte skriva shit i titeln på ett blogginlägg.

Shit, vad dumt.

Åh, vilken otroligt långsam dag. Jag har inte gjort något vettigt alls. Kontraproduktivt, skulle Maffiga M säga. Jag fastnade framför msn inatt igen och det blev sent. Tydligen är jag väldigt lättpåverkad, folk har så dåligt inflytande på mig och det resulterar i att jag inte går och lägger mig i tid tan glatt babblar på om musik, litteratur, 80-talsmode och eh, ja, pungar. Alltså är detta tredje dagen i rad då jag har vaknat och känt mig bakfull utan att jag har druckit alkohol. Idag kom jag upp halv elva, så jag fick några timmars sömn i alla fall, men nu måste jag försöka vända tillbaka dygnet eftersom jag ska jobba imorgon.

 

Jag ringde till lite olika ställen idag för att se var jag möjligtvis kan ha min 30-årsfest (andas... andas...). Den lokalen jag helst skulle vilja ha var bokad, den näst bästa kostade 3000 kronor (maj gad!) och nu försöker jag få tag i någon som kan hyra ut lokal nummer tre till mig. Guuud så jobbigt. Jag hatar såna här saker, jag vill helst inte anstränga mig alls för att fixa ihop en fest. Men om jag bara kan få en bra lokal som rymmer en sådär 55 pers så ska väl resten lösa sig med. Hoppas jag.

 

Suck. Morgondagen blir seg, det känner jag redan nu. Jag ska se om jag kan ställa in en av lektionerna på det andra gymnasiet så jag slutar tio istället för att ha det där enorma hålet mitt på dagen. Jag tänkte luncha med Ketchup en sväng. Hon ska få hjälpa mig planera lite mat inför den där festen. Förhoppningsvis lagar hon lunchen också.

 

Jag har ju blivit av med ett av mina jobb med. Jäkla skit. Den ordinarie svenskläraren på Supportskolan kom tillbaka efter mammaledigheten och jag blev överflödig. Något skadeglatt kan jag dock konstatera att en av de två engelsklärarna också blev överflödig. Nu hoppas jag på att engelskläraren som blev kvar ska sura ihop och sluta för att hon inte får jobba med sin kompis. I så fall så är jag back in business.

 

 

 

 

 

Söndagar är som gjorda för att ligga i sängen och hångla hela dagen. Speciellt om man har gått och lagt sig jättesent (alternativt tidigt) två dagar i rad och är lite allmänt slö. Då är det bra med hångel i sängen. I brist på pojkvän, kk eller annan lämplig (olämplig?) man med god andedräkt så har jag mest tittat på tv idag. Och läst. Det är nog det näst bästa man kan göra en söndag. Jag har läst Aftonbladet, Söndagsbilagan och så har jag lyckats börja läsa inte mer än tre böcker samtidigt eftersom jag inte vet vad jag är sugen på för bok. Lite Fredrik Lindström borde muntra upp mig, så jag ska nog börja på en fjärde bok alldeles strax. Det bästa vore kanske att hångla med Fredrik Lindström? Jag har insett att intelligens tydligen står rätt högt på min lista över egenskaper som jag gillar hos killar, och jag tror att FL är rätt smart.

 

Jag kommenterade ju inte ens resultatet i Melodifestivalen i mitt tragiska natt-inlägg. Det här kan vara den enda gången då rätt låt faktiskt vann. Det var ovanligt många bra låtar med i år. Jag gillade The Ark, Andreas, Måns och Sebastian. När jag och flickorna hade insett att The Ark vunnit så förvandlades vår tjejförfest till ett spontant dans-party där vi stuffade omkring med våra champagneglas i högsta hugg. Det var jätteroligt tills vi insåg att grannarna tvärs över stod och tittade på oss. Minxen tyckte till och med att hon såg en kamerablixt så vi kanske har blivit förevigade.

 

Men åh, vilken tråkig söndag. Jag tror jag kryper ur skinnet snart, bara för att ha något att göra!

 

Men vaffan hände? Schlagerkvällen började så bra hemma hos Minxen, vi dansade och sjöng och fotograferade ben och drack bubbel. Sen gick vi ut och väntade oss fabulous mingel och allmänt trevlig utgång, men vad hände? Visserligen fick jag och Minxen köpa xider för nästan ingenting (gamla kontakter) men det räckte inte för att göra kvällen extra fab. När vi kom till Schlagerhelvetet ötte jag en extremt full kollega som verkade ha svårt att välja om han skulle stöta på mig eller prata jobb. Jag var inte intresserad av något av det. Särah och jag beslöt oss snart för att ta en tidig buss hem. Då hände det som skulle visa sig bli det som var mest spännande på hela kvällen: Jag bytte en burk Red Bull mot två bussbiljetter hem. Jag hade av okänd anledning lyckats lägga vantarna på en burk RB under kvällen. Eftersom jag inte dricker RB (äckligt) utan Jägermeister (fråga mig inte hur två äckliga saker kan bli en god) så behöll jag burken i min rymliga festväska. När Särah och jag skulle betala biljetterna på bussen så hittade jag inte min partyportmonä  utan frågade busschaffisen om han inte ville byta en Red Bull mot en bussbiljett. Busschaffisen var (söt) trött så han blev jätteglad och lät mig och Särah åka gratis hem.

 

Nu är jag hemma och surar över att jag var alldeles fab onödan. Vilket antiklimax.

 

Nyduschad. Ska snart ta på mig kläderna, måla ett lager nagellack till och sminka mig lite. Jag hoppas bara att jag får på mig klänningen eftersom jag åt ungefär ett ton smörgåstårta hos farmor.  Jag har tydligen lovat att skicka oanständiga mms framåt natten. Vi får väl se hur det blir med det.

 

Ändrade planer. Inget festande i en annan stad imorgon. Istället blir det Schlagerglamour med Minxen, Särah och Särahs lillasyster. Jag får absolut dricka lite bubbel. Sedan blir det Schlagerhelvetet som vanligt. Lite synd att det snöade in med den andra staden, men dit kan vi ju åka någon annan gång.  

 

Nu är det äntligen fredagskväll och jag har inga planer. Ganska skönt måste jag säga. Jag tror jag ska dricka coca cola, äta potatisskruvar, surfa nätet och kolla på tv. Kanske läsa lite. Fast jag får nog skicka lite looove till lillasyster som har fått vinterkräket.. Stackarn. Det är sådana här gånger som jag irriterar mig på att hon bor så långt borta!

 

För övrigt så undrar jag: Kan hår vara en hobby?

 

Uff. Igår somnade jag jättetidigt, jag tror inte att klockan ens var halv elva när jag släckte, och då hade jag halvslumrat ett bra tag och lyssnat på någon ganska usel tv-film. Naturligtvis trodde jag att jag skulle vara pigg och sprudlande när jag vaknade. Snacka om att ha fel. Av någon anledning är jag på ett ganska uselt humör och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det kan ju vara så att jag är lite grinig över att jag ska jobba idag när jag egentligen skulle vilja jobba med exjobbet. Vi var ju hos handledare Anita igår och fick lite feedback. Nu vet vi vad vi ska ändra på i uppsatsen för att få vårt vg. Anita tyckte också att vi skulle skriva om uppsatsen till en artikel och publicera den när vi är klara med allt och vi blev eld och lågor. Det hade ju varit jätteroligt att få publicera den i någon lämplig tidskrift.

 

Jaha, jag ska jobba i Butiken idag och packa upp bhar och bikinis och få händerna förstörda av plast och kartong. Tur att jag har min fantastiska rosdoftande handkräm från Crabtree & Evelyn. Lite lyx i vardagen. Imorgon är det lördag i alla fall. Jag och Särah ska äta frukost på stan och jag ska inhandla det nödvändigaste inför kvällens övningar, vin och stay ups. Minxen och jag ska festa i en annan stad på lördag. Så otroligt spännande... typ. Det ska bli kul att träffa J i alla fall, henne har vi inte sett sedan nyårsafton. Men innan jag ens kan tänka på att sminka mig eller dricka vin så är det obligatorisk middag hos farmor och farfar eftersom farmor fyller 84. Det hade ju liksom inte gått att ha födelsedagskalas utan mig. Verkligen inte! Om kusinerna inte kommer så är det ingen big deal men om jag skulle vara frånvarande så hade jag fått höra det för allid. Så, det är lika bra att visa sig och vara en god sondotter innan jag själv kan tänka på nöjen.  

 

Men innan det blir lördag så har jag en hel fredag att ta itu med. Fast jag känner mig lite gladare nu. Ibland är jag verkligen low maintenance.

Meh! Hur trött får man bli!? Jag skulle ju klippa mig idag, för den lilla frisöreleven ville öva sig på att klippa lockigt hår. Så, jag gick tidigt från jobbet i bh-butiken (hann med en snabbfika med Ketchup, bakelse och fruktsoda) och begav mig till skolan där frisöreleven skulle klippa mig klockan 16. Det var misstänkt släckt i frisörklassrummet och när jag hade väntat i 20 minuter tröttnade jag och gick. Ingen frisörelev, ingen klippning. Jag hade ju kunnat smsa henne, men hon har bytt telefonnummer och jag har råkat radera det nya från min mobil. Ja ja, det är väl mest hennes loss, mitt hår är inte helt klippfärdigt ännu och jag skulle ha gjort henne en tjänst, herregud, hon skulle öva sig på att klippa hår.

 

Apropå hår då. Jag läste i en bok med titeln Singelflickornas Partybok eller om det var Partytjejernas Partybok eller möjligen Flickornas Partybok (ja, alltså, ni förstår vad det är för sorts bok va) och där i så fanns det en "guide" till ollika hårstilar, vad man tror att man sänder för signaler med håret och vad man egentligen signalerar. Om man har långt och lockigt hår som jag så tror man att man sänder ut "mitt hår är vackert och silkeslent, känn gärna på det" medan det egentligen betyder "mitt hår är min mur, rör det så dör du". Detta är sannare än vad man kan tro. Jag gillar mitt hår, men jag är inte superförtjust i när folk tar på det. Jag gillar inte när barn vill fläta eller sätta upp mitt hår i tofsar. Om en pojkvän däremot vill känna lite på mina lockar så är det ju naturligtvis en annan sak. Bara han inte tovar ihop det.

 

Det värsta som kan hända är nog om mitt hår exploderar på krogen. Då blir jag inte glad. Detta fenomen uppträder oftast när det är varmt och fuktigt ute, som det kan bli ibland på Schlagerhelvetet. Då verkar det som om skummet jag oftast har i håret bara smälter bort och helt plötsligt exploderar håret och blir enormt, gigantiskt, superstort. Nu vet jag att det finns folk som tycker att mitt hår är snyggt även om det har exploderat, men jag tycker inte det. Det gör mig irriterad. Jag är extremt fåfäng när det gäller mina lockar.

 

Det är väl därför jag kan skriva ett helt blogginlägg om håret. Herregud.

Detta är den värsta dagen på hela året. Idag är det tolv år sedan min mamma gick bort. Det är fortfarande lika jävligt och det verkar inte bli bättre med tiden. Jag hanterar säkert sorgen på ett uruselt sätt, men jag vet inte hur jag ska göra annars. Jag går aldrig till graven för det klarar jag helt enkelt inte av. Det blir för mycket. Jag har heller inte tid med att gråta en hel dag om jag gick dit. Och det vill jag inte. Och hon hade inte velat det heller, för hon var en glad och positv person och en jäkla bra mamma. Ibland undrar jag hur jag har klarat mig utan henne. Fast på något sätt så gör man ju det. Och så nickar man och ser tapper ut "det går bra, jag är okej" fast man kanske inte är det. Egentligen har jag inte lust att prata om det med alltför många heller, just på grund av den extremt höga gråtrisken. 

 

För att inte deppa ihop så har jag försökt hålla mig sysselsatt. Jag jobbade på det andra gymnasiet idag, men eftersom en av killarna skolkade så hade jag lektion mellan 8-10 och 15.20-16. Resten av dagen fikade jag med Sotlugg, en gammal god vän som jag har känt i halva mitt liv (och där satte åldersnojjan in igen). Vi träffas av olika anledningar inte så ofta men när vi väl gör det så är det alltid väldigt trevligt. Jag tycker i alla fall att vi har väldigt stimulerande samtal, vi är ungefär lika mogna (eller barnsliga) och jag tror att vi tycker väldigt lika om mycket. Förutom att jag inte alls gillar delar av hennes musiksmak då såklart (eh, synthmusik?). Utseendemässigt är vi totala motsatser, hon har mörkt rakt hår och jag har blont lockigt dito. Det vi verkligen har gemensamt är vår förmåga att gå fram som två bulldozrar genom en folkmassa samt att vi utan tvekan kan skrämma små små barn. Vi är ungefär lika dominanta och en gång i tiden tvingade vi våra småsystrar att bli bästa kompisar. De borde för övrigt tacka oss eftersom de fortfarande är väldigt bra vänner. Man bör alltså lyssna på sin storasyster då och då *host*.

 

Bussresan in till stan imorse var för övrigt ganska intressant. Helt plötsligt hoppar det på en kille på ca 17 år som är en exakt kopia av en kille som jag dejtade i somras. Det var samma näsa, käklinje och öron...  Betyder nu detta att alla mina flirter, dejter eller ons ska börja klona sig själva? Jag vet inte om jag tycker att det är en bra idé, jag springer på dessa killar titt som tätt ändå.

 

Som grädde på moset så drömde jag om exet inatt. Det var inte så jäkla trevligt med tanke på att han försökte mörda mig. Det var ju i och för sig en ny twist på det hela, i vanliga fall är det mest otrohet som gäller. Jag fördrar nog egentligen denna versionen tror jag. Fast helst föredrar jag om han kan hålla sig borta från stan och från mitt undermedvetna. Jag har i alla fall fått erbjudande om att drömma om Ron inatt så jag tror jag gör det istället.

 

Jag räknar stenhårt med att morgondagen blir lite bättre. Då ska jag jobba i Butiken, och jag hoppas att jag slipper hjälpa någon gammal tant prova ut en gördel, jag vet inte om jag klarar ännu en sådan inblick i hur framtiden kan se ut när man har hunnit bli någonstans mellan 70 och 100 år. Jag ska också klippa mig imorgon vilket kan bli aningens traumatiskt eftersom jag inte tycker att mitt hår har hunnit växa ut så mycket som jag hade önskat sedan förra klippningen. Det är en gratisklippning och dessutom gör jag frisören en tjänst.

 

Herregud, två goda gärningar inom loppet av fem dagar. Vad händer med mig?

 

 

Åh, jag och FF befäste vår position som stans hetaste partypinglor igår. Vilken fest det blev. Kvällen började dock lite veligt för min del, sminket ville inte bli så bra som jag ville att det skulle vara, kläderna var en katastrof. Jag bytte utstyrsel både en och två gånger, men efter lite smakråd fråm Särah så beslutade jag mig för att ta den nya trendriktiga skjortklänningen med tillhörande ny bh och stay ups. Mycket vågat. Glädjande nog så var det hela fem klänningar på festen varav en till och med var mer urringad än min. Mycket bra!  

 

Efter intag av ganska mycket vin så var det dags för Särah att bege sig hemåt så jag och FF drog ut i natten. Redan i kön in till Schlagerhelvetet så blev vi utsatta för två underliga små mäns uppvaktning. Dessa återkom med jämna mellanrum under kvällen och ville bjuda på drinkar och snusk men vi var inte det minsta intresserade. Vi minglade runt lite och var allmänt snygga och sedan intog vi dansgolvet och där var vi i stort sett resten av kvällen. Bara ett gammalt ons var ute och det var ju positivt. Honom ödslade jag ingen tid på i alla fall.  

 

Jag träffade också MM, en gammal fin partypolare som tyvärr har blivit helt odräglig. Han jobbar numera med exet och av någon anledning så ska han hela tiden påminna mig om denna. Fast inte på ett trevligt sätt, utan mer som: "Öh, hur går det med killarna? I värsta fall får du väl ringa till X och be om en påsättning". Meh! Han vet precis hur jävla ledsen jag var efter dumpningen och han ska dessutom föreställa min kompis. Vet hut!

 

Jag fick tillfälle att leka barmhärtig samarit då min gamla klasskompis Slackern helt plötsligt och helt oväntat hör av sig och meddelar att han skulle partaja i stan. Eftersom hans flirtplaner gick i stöpet och han dessutom bor i en helt annan stad (dit nattbussarna inte går) så kom han krypande och undrade om jag kunde vara så snäll och låna ut en soffa. Men visst, det gick ju bra. Han hade tur eftersom jag helt oväntat hade en bra dag. Väl hemma spenderade vi en timme med att älta hans kärleksproblem och min 30-årskris. Min teori om att killarna är de nya tjejerna bekräftades återigen och jag kom till insikt om att jag har ett antal inte så vackra karaktärsdrag som jag förmodligen borde jobba med. Men jag orkar ärligt talat inte. Inte just nu i alla fall. Ett är klart i alla fall, Slackern är mer fucked up än vad jag är och det är ju en liten tröst.

 

Jaha. Så var det söndag då. Jag funderar på att åka in till Ketchup och snylta lite på hennes gästfrihet. Få lite mat och sympati. Ja, så blir det.

 

 

 

 

 

Ah, vilken trevlig lördag det har varit hittills. Fika på stan, mycket lyckad shopping (parfym och halsband) och lite slappande framför tvn. Jag har tagit en lång dusch, gjort en ansiktsmask, målat naglarna med diskret glitternagellack och snart ska jag sminka mig, klä på mig och köra in till FFs inflyttningsfest. Jag har till och med en flaska bubbel på kylning. Sedan får vi se hur kvällen artar sig. Det kommer säkert att bli jättekul.

 

Konstigt nog hände det inget extraordinärt på stan. Jag fick inte ens visa leg på Bolaget. Det kan ju så klart bero på att jag känner tanten i kassan, men ändå. Jag brukar ju faktiskt få visa leg, det är det enda som håller mig uppe nu när 30 årsdagen kommer närmare och närmare och närmare...

 

Jaha, igår var jag och åt middag hemma hos Ketchup och Senap i deras alldeles nya lägenhet. Den var enorm. Och jag fick ett eget rum som jag kan sova i om jag inte vill rumla hem till förorten på lördagsnatten. Så fasligt snällt! Herrbesök är tydligen också tillåtet... Ehrm..?

Men herregud... Inspirationen är på noll just nu. Det är ju verkligen inte kul att läsa mitt svamlande. Jag slutar och skriver något imorgon då jag förhoppningsvis har hett skvaller eller en skandal. Kanske rentav en chock?

 

Ingenting av värde har hänt idag. Jag har butiksarbetat och därför inte behövt använda hjärnan så mycket. Jag hann med att prova ut en ny bh i alla fall, och fått en ny bh-storlek. Uppgraderat mig. Blivit smalare runt om och måste därmed öka på kupstorleken. Om det fortsätter kommer jag få problem med att hitta vettiga bhar. Det är inte bra, verkligen inte. Som tröst (för bröst - det rimmar) köpte jag en bok till idag Potemkin och Katarina den stora - en kejserlig förbindelse av Simon Sebag Montefiore. Jag har en annan bok han har skrivit med, om Stalin, och den är bra. Potemkin var tydligen en stor militär, furste och påsättare. En karlakarl.

 

Sen kom jag hem från jobbet, och nu tror jag att min 30 årskris har börjat på allvar. Just nu är jag tämligen övertygad om att jag kommer att dö ensam i en lägenhet bland mina böcker. Inga mer förhållanden för mig. Näpp. Jag är skadat gods. Mina kompisar kommer att ringa till varandra inför helgerna och försöka komma på vem som fick ta hand om mig sist. Själv kommer jag att förvandlas till Gun i Kvarterat Skatan, dricka Baileys, ha leopardmönstrade kläder och titta kättjefullt på alla män jag kommer i kontakt med. Tragiskt. Jag är tragisk.

 

Min faster fyllde 60 i februari. Hon är dubbelt så gammal som jag och har åldersnojja hon med. Hon tyckte att det var fullkomligt vidrigt att fylla 60, men "att fylla 30 var värre för då hade jag ingen man och inga barn". Åh, tack. Som om det skulle få mig att känna mig bättre. Det värsta är att alla mina kompiar börjar para ihop sig nu. Men inte jag. Inte lillasyster heller, men hon fyller ju bara 27 i år. Det är goda tider för henne.

 

Oh my god, jag låter ju helt desperat. Det är jag inte. Jag tänker inte nöja mig med vem som helst bara för att inte vara the only single in the village. Jag krisar lite bara. Bara yttepytte lite.                                                                                                               `Terapi?

 

 

Bokrea idag. Jag köpte bara tre böcker. Hur är detta möjligt? I vanliga fall slösar jag enorma summor på bokrean men idag var det något som sade stopp. En liten tråkig röst i bakhuvudet mässade csn, csn, csn och hindrade mig från att köpa fler än tre böcker. Jag köpte Kungliga Älskarinnor - 500 år av makt, sex och rivalitet, Jonathan Strange & Mr Norrell och en liten billig engelsk pocket som hette Atlantis. Blygsamt var ordet. Jag är lite stolt över mig själv. Jonathan Strange... var nog mest prisvärd, 69 kr för 772 sidor. Den borde räcka i minst tre dagar, kanske fyra om jag läser långsamt.

 

Jag fick en underlig flashback från lördagkvällens utsvävningar. Det kom en kille och ville prata med mig när jag och FF satt och vilade fötterna lite. Jag känner igen honom, men minns inte namnet eller varför jag känner honom. Han verkade dock känna mig väldigt bra (nej, inte så bra, verkligen inte så bra!). För att inte tvingas visa att jag inte hade en susning om vem han var så tja.. var jag lite svår och sade till honom att "springa vidare", han såg aningens förnärmad ut och stack. Bör jag ha dåligt samvete? Detta händer alltid när Ketchup inte är med ute. Hon har ju bättre koll på mina bekantskaper än vad jag har. Herregud. Jag börjar bli senil. Senila människor brukar ju kunna vara otrevliga också.

 

Imorgon ska jag jobba i Butiken. Då behöver jag inte tänka på hela dagen. Det är både bra och dåligt tror jag. Mitt extraknäck på Det Andra Gymnasiet är trevligt, men tiderna är helt knäppa. Jag har två rejäla hål, ett på två timmar och ett på en och en halv timme. Det är skittråkigt, jag hade så klart föredragit att ha alla fyra lektioner efter varandra. Då hade jag slutat vid ett ungefär. Nu är jag där till fyra.

 

Det hände något konstigt med huset innan. Två proppar gick hela tiden. Nu är jag ju ett sådant rekorderligt fruntimmer så jag kan byta proppar själv, men det är jäkligt kallt nere i källaren där proppskåpet är så jag tycker inte att det är speciellt roligt. Men jag känner mig duktig när jag väl har bytt propphelvetet och allt är ljust och fint.

 

När jag diskade innan fick jag en slags uppenbarelse. Jag borde nog gå i terapi. Ärligt. Igår rotade jag fram ungefär 20 böcker som har legat i en flyttlåda i över ett och ett halvt år. De bodde i exets lägenhet och han packade samvetsgrannt ner allt som tillhörde mig i två flyttlådor som jag inte har orkat röra sedan den traumatiska dumpningen. Jag har helt enkelt varit rädd för att få ett bryt och gråta ögonen ur mig. Herregud, nu är det evigheter sedan ju. Älta och förträng!

 

Anyway, bland de förlorade böckerna fanns bland annat Gökboet av Ken Keasey (an all time favourite) och Den Lille Vännen av Donna Tartt. Jag måste nog ge den en chans till. Den Hemliga Historien är ju smått fantastisk, men DLV gillade jag aldrig riktigt.

Jag hittade också min underbara dvd-box Four Licks som innehåller fyra konserter med Stones från deras Fourty Licks-turné. Keefan är nog det coolaste som går i ett par skor. Det är han som är Rolling Stones. Mick i all ära, men Keith är Stones.

 

 

Åh! I morse lyckades lillasyster med konststycket att få biljetter till Metallicas spelning i Sthlm i juli!  Jag är så glad att jag inte ens har reflekterat över det faktum att jag nu är skyldig henne några hundralappar för biljetten. Jag har ju inte varit på en stor konsert sedan... Ja, när var det sist? Var det Stones i Globen, eller var det Clapton i Globen eller var det Knopfler i Globen? Jag minns inte! Nu spelar Metallica på en torsdag. Det vore ju kanon om jag kunde stanna kvar hos lillasyster tills på söndagen och få en långhelg i Stockholm.

 

Att gå på stor konsert är en trevlig liten familjetradition som vi har. Det är inte många stora konserter jag har sett utan min pappa eller lillasyster, konstigt nog. Ibland hänger eventuella pojkvänner med, men det lär ju inte bli aktuellt den här gången. Att ha med fadern är ju ganska praktiskt eftersom man oftast måste ta sig till hufvudstaden eller Sveriges framstjärt för att lyssna på de riktigt stora banden. De kommer ju så sällan till min stad. Har man far med sig så är transporten dit och hem redan avklarad och man kan lätt sova de tre till fem timmar det tar att transportera sig.

 

Och idag höll jag på att hamna i tv. En Svt reporter kom fram när jag satt och fikade och undrade om jag hade några åsikter om att man kanske ska slå ihop Blekinge och Skåne osv till en stor-region. Trots tio års utbildning på högskola hade jag verkligen inget vettigt att säga. Sanningen är väl egentligen den att jag inte vågade vara på tv eftersom det tydligen är så lätt hänt att jag ser utvecklingsstörd ut. Dessutom lägger kameran på fem kilo och det kan jag sannerligen vara utan. Det enda som stör mig lite är att jag just nu heller inte har någon åsikt om att slå ihop regionerna... Jag får nog fundera lite på det och sedan återkomma.

 

Jag inhandlade ännu en burk Ben & Jerry Phish Phood idag och nu har jag ett väldigt sug efter att äta glass och läsa lite Dumskallarnas Sammansvärjning. Det var evigheter sedan jag läste denna lysande bok om Ignatius J Reilly.

 

Mental note: byt lakan.

Oj, var ska jag börja? Med det viktigaste så klart: Jag är äntligen med tv igen! Nu har jag (pappa) kopplat in digitalboxen och placerat tvn i mitt sovrum så jag kommer aldrig att behöva lämna sängen. Om jag inte ska sitta framför datorn så klart, en laptop vore verkligen skitbra just nu. Ikväll ska jag titta på tv som aldrig förr. Eller, jag hade tänkt det, men Ketchup och Senap kommer hit och ska sova över eftersom deras nya lägenhet inte är tom ännu. Jag gör en god gärning och kommer förhoppningsvis få se Little Britain Live i gengäld.

 

Igår var jag, Ketchup och FF och tittade på Melody Club som spelade på Stoltz. Det var en kanonbra spelning och jag kunde ju i stort sett varenda låt. Jag har nog inte fattat att det har varit Melody Club innan när jag har hört dem. Så ytterst pinsamt. Sångaren (Kristoffer om jag har fattat saken rätt) hade tighta byxor med put och hängslen vilket ska uppmuntras tycker jag. Dessutom syntes putet på långt håll. Det gjorde ju spelningen lite mer spännande, det får jag ärligt erkänna.

Stoltz var nyöppnat och vitmålat till skillnad mot hur det var när det var Kino. Då var det svart som natten där inne. Intressant är också att det verkar vara unisextoaletter. Eller rättare sagt, det finns en toalett och en pissoar. Det är väl inte unisex direkt men det var förvånansvärt många killar inne på den förmodade tjejtoaletten. Jag tycker väl inte att det är helt rättvist att killarna springer in på tjejtoan, som tjej ska man vara jäkligt kissnödig innan man sätter sig i en pissoar.

 

Efter den absolut lysande spelningen gick jag och FF till Nivå och Schlagerbaren. På Nivå drack vi alldeles lysande Appletinis. Jag borde dricka det oftare. Gott och snyggt. Som jag? Schlagerbaren var lite katastrofalt. Det var mycket underliga människor ute. Jag fick en kram av Kollegan (som förodligen kommer att vara sjukskriven på måndag - så förutsägbart) och jag fick åter igen reda på att min lilla stad är alldeles för liten. Det är så att Discokungen är jobbarkompis med min kusin. Så otroligt jobbigt. Jag tror ju inte att detta kommer att göra att han håller händerna i styr... tyvärr. Jag hävdar att amputation är det enda rätta för att bota ett sådant allvarligt fall av smygande handen.

 

När klockan närmade sig två så var jag och FF aningens trötta på utelivet och funderade på att bege oss hemåt. Då vandrar en blast from the past in. Mitt lilla lammkött Alfred som jag inte har sett sedan den där dejten vi var på i somras. Han var lång och jag vill minnas att jag i somras var lite tjurig över att vi aldrig tog tillfället till att rulla runt i höet, bokstavligt talat. Så, hur gör man när ett ons+dejt kommer in och ser bra ut igen? Hälsar man? Nej, man nyper stackaren i rumpan och sedan blir man bjuden på cider och hångel.

 

Ikväll slipper jag laga mat i alla fall, det sköter säkert Ketchup om. Hon är rekorderlig.

 

 

 

 

Åh, alltså. Ibland älskar jag min pappa. Som ikväll då jag åt en hamburgare och drack fyra stora stark på O'Learys och enbart betalade 70 kronor, för det var allt jag hade i kontanter. Att pappa sedan sög fett på musiktävlingen får jag väl bortse från, det var ju faktiskt fler i laget än han och jag. Jag kunde 8 av 10 frågor. Då tycker man såklart att resten av laget ska hjälpa till med resten av frågorna, men nej. De var totalt odugliga. Det pinsamma var ju att jag innan tävlingen började hade gått runt och kaxat mig för alla som jag kände och därmed hade världens press på att vinna. Det funkade ju sådär. Efter tävlingen (vi kom ju inte ens trea!) fick jag därför bita i det sura äpplet och erbjuda mina tjänster som Quizmaster hos de rivaliserande lagen. Det gick också sådär. Jag tror till och med att jag blev sextrakasserad vilket enbart är acceptabelt ibland och av vissa personer. Så nästa gång tror jag att jag sätter ihop ett superlag alldeles själv, herregud, ska man göra något får man tydligen göra det själv.

 

Idag var jag och två av (de tidigare) singeltjejerna på någon slags lansering av ett sminkföretag som heter Cosmopharma. Ja, jag vet, lansering, det låter så, så glamouröst. Det var raka motsatsen. De utlovade snittarna var egentligen salta pinnar, chips och något som var misstänkt likt Mariekex. Den förmodade champagnen var lådvin eller äppeldryck med bubblor (formerly known as cider). Det enda som var positivt var att man fick en goodie-bag innehållande två bruna ögonskuggor, ett rasandes glansigt läppstift, en sminkspegel och en läppenna i en hyfsat gräslig färg.

 

Det blev ett inledande tal av någon slags norrman som var någon slags chef och sedan kom två fnittriga hemförsäljare upp på scenen (ja, det är ett sådant där sminkmärke som man bara kan köpa på hemma-partyn) och berättade om hur fantastiskt roligt det är att sälja smink... Urrk. Det som fick mig att nästan vända i dörren och gå hem på stört var när det kom ut en tjej på scenen som i bästa buskisstil skulle vara rolig. Det var inte roligt alls (surprise, surprise). Skämten var så otroligt dåliga att jag nästan fick utslag. Efter det gick kvällen bara utför och ganska snart efter det tog vi vårt fådda smink och åkte hem.

 

Nu är jag hemma och agerar sambandscentral igen. Det tycks vara min lott i livet. Nu gäller det att slå ihjäl några timmar på nätet innan jag är tillräckligt trött för att gå och lägga mig. Tvn är fortfarande sönder, men jag har på något sätt förlikat mig med mitt öde och kvällarna går ganska fort. Jag läser böcker och skriver dagbok och umgås med mina virtuella vänner som efter den gånga helgen blivit mycket mer påtagliga.   

Dagens sensmoral är: gratis smink är bra smink, bara man kan undvika att ha ett hemmaparty.