Jag har fredagsmys ensam. Ron jobbar natten på Expressen. Jag ligger i hela soffan, har stoppat ansiktet fullt med kräftor och försöker nu titta på en film med George Clooney. Det är hemska vågor och det stormar och George, som vill fiska en massa ton fisk, är på väg mitt in i The Perfect Storm. Jag kan redan nu lista ut vad jag kommer drömma om inatt. 

Man kan väl lugnt konstatera att vi inte är 20 längre. Det svider lite i hjärtat. 

Idag har väldigt många googlat sig till sambons blogg genom det smått fantastiska ordet våldssex. Är det nu jag ska börja dra öronen åt mig? 

Under rubriken Prova restauranger med spännande mat som inte fanns hemma i staun kom vi, Ron och jag, i fredags till Back a Yard. Det är en jamaicansk restaurang som ligger på Sööööder. Jag åt fried red snapper och Ron festade loss på jerk chicken. Det var fasligt gott faktiskt. Till efterrätt åt jag sweet potatoe-pudding och Ron rum cake (med tillräckligt mycket rom i för att göra en elefant salongsberusad). Jag tror vi kom fram till att Back a Yard får en trea på skalan. Och skalan går till fem.

Sambon och jag dricker vin och lyssnar på rätt risig åttiotalsmusik. Kan det bli bättre än så här?

Det är verkligen stressiga tider vi lever i. Det är aldrig en lugn stund. Ständigt finns det ett glas vin som ska drickas, en öl som ska svepas eller en galleria att undersökas. Idag har jag gjort SKHLM med LaKex. Ikväll blir det jamaicansk restaurang med Ron och efter det förmodligen en öl ute. Inte hinner jag blogga heller. Kanske lugnar det ner sig nästa vecka när La Kex börjar jobba igen. Då ska jag minsann blogga järnet. Då ska jag tränga in i Stockholmslivet. Då ska jag penetrera hufvudstaden och se vad som egentligen är bäst, hemma eller borta.

Nu sitter jag här i väntan på tvättstugan. Ännu en gång ska jag erövra en ny tvättstuga. Den här gången i 08-land. Här är tvättstugorna inte alls som hemma i staun. Här finns det fler tvättider på dagen, den längsta är dock bara tre timmar. Hur ska man hinna tvätta på endast tre timmar? Sen har man en bonustimme där kläderna kan torka i torkrummet, men då är det någon annan som tvättar samtidigt. Vill man verkligen stöta på folk i tvättstugan? Folk som kan titta på min smutsiga byk (fast, ja, den ska ju vara ren vid det laget, men ändå!). Ska mina småbyxor hängas ut till allmän beskådan? Det känns inte bra. Inte bra alls. 

Rosévin alltså. Vilken fantastisk liten grej det är. Man kan dricka det precis när som helst, vilken dag som helst. Men allra bäst gör sig rosévin på en uteservering en varm dag. Helst när man är i sällskap med en god vän och tittar ut över lite vatten. 

Idag har jag varit sambo i en hel vecka. Det har gått bra. Jag tror att det kommer fungera finfint det här. Visst, första dagarna var jag väl lite missnöjd, men det berodde mycket på röran. Nu är alla böckerna sorterade och blandade i bokhyllan, min garderob är organiserad och jag har egentligen bara en låda med småkrafs kvar att packa upp. Den har jag inte haft tid med, för det har varit en rätt busy week faktiskt. 

Det är mycket nu. På två dagar har jag hävt i mig rent obscena mängder rosévin och öl. Det är så när man har semester. Då finns det inga ursäkter för att gå omkring och vara nykter. Och jag vill verkligen inte reta upp Dionysos, så jag krökar på. Jag drar mitt strå till stacken. 

Jag är vansinnigt trött. Man blir det när man solar nästan hela tiden. Nu är jag nyduschad och ska snart bege mig iväg för att grilla lite med LaKex och några andra nya bekantskaper. Om jag kan hålla mig vaken. Sambon jobbar sent. 

Som sagt. Det var flytten från helvetet. Jag svor, grät, bar och slog mig. Rons lilla tvåa såg ut som en krigszon när vi äntligen hade fått in allt. Soffan fick vi nästan inte in i vardagsrummet. Den kommer jag inte att flytta ut när vi väl får en större lägenhet. Flyttgubbar kan anmäla sig här. Fyra bokhyllor finns på plats, men det finns böcker så det räcker till sex stycken. 

Nu är vi sambos. Måtte jag aldrig behöva flytta igen. 

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan Förortsmorsan, Fräulein C och Isak. Det kommer inte att gå. Jag vill inte förlora kontakten med någon av dem. Så, om jag inte har Förortsmorsan kommer mitt liv vara kaos. Hon står för min normalitet. Om jag inte har Fräulein C kommer min hjärna dö. Hon står för min intellektualitet. Om jag inte har Isak kommer jag aldrig ha koll på vad som händer i stan. Han är min arabiska skvallertant. 

Idag ska jag fixa och greja hela dagen. Ikväll ska jag äta med Förortsmorsan, Isak och Fräulein C. Hur jag mår imorgon är det ingen som vet. Det kan gå precis hur som helst. Det gör mig lite nervös, imorgon är det Lillasysters födelsedag och det vore ju trevligt att inte vara bakfull. Men som sagt, vi får se. Huvudsake är att jag får så mycket som möjligt gjort idag så jag kan slappa med gott samvete imorgon. Om det skulle behövas. 

Jag kanske, kanske, kanske kan se en ljusning i flyttstöket. Kanske.

Aldrig kommer jag bli klar med packningen. Aldrig. Jag har ingen som helst organisationsförmåga. Imorgon måste jag städa köket, speciellt kylen. Jag blir galen. Jag vet inte var jag ska packa mina kläder, jag verkar ha fått slut på väskor och lådor. Jag är nära ett sammanbrott - igen. 

Hej tjejen (ett uttryck som jag för övrigt hatar) sade Maffiamannen när vi praktiskt taget krockade med varandra idag. Jag hade ingenstans att smita, jag var dessutom tungt lastad med böcker. Det var bara att stanna och bjuda på en liten pratstund. Han ifrågasatte mitt beslut att flytta och bli sambo (inte helt oväntat va?) och sen beslutade han sig för att åter igen be mig om en fika. Och jag nekade en gång till. Vilket han heller inte kunde förstå, för han var minsann ledig hela veckan. Vad nu det har med saken att göra. Han var snygg i vanlig ordning, och jag dånade lite först, men jag har faktiskt något mycket bättre som väntar på mig i Stockholm. Han fick gå vidare upp på stan med ett krossat hjärta (ja, jag vet ju inte om jag krossade hans  hjärta, det hördes ingenting, men jag håller det inte för omöjligt att jag gjorde det ändå). 

Okej. Lite bättre känns det idag. Jag har några flyttlådor till att fylla, men det är inte så enormt mycket grejer egentligen. Fyra bokhyllor är nästan tömda. Hemmet känns ogästvänligt. 

Det är ensamt att flytta. Jag känner mig ensam. Det är mina grejer, mitt kaos och jag är den enda som kan reda ut allt. Så jag sitter här med min ångest i mitt kaos. Helst vill jag vara någon annanstans.