Idag blev jag utsatt för en kärleksförklaring. Mannen ifråga ställde också en del, för Ron, obehagliga frågor, såsom Är han en bra man? Är han lång? Varför flyttar han inte hit? Om han älskar dig borde han flytta och inte du! Jag tycker att han har rätt i sak, men nu är det som det är, och min elev får hitta ett nytt föremål för sina ömma känslor. Vilket, om jag nu känner honom rätt, inte kommer ta mer än en si så där tre sekunder. Ibland är det skönt att vara utbytbar. 

Två påsar med skor åkte precis i soptumman. Det borde väl ha känts befriande antar jag, men det kändes inte alls. Mycket märkligt. Imorgon är det jag som börjar sortera kläderna i garderoben. Inte riktigt hälften, men en del av det jag har borde ut helt enkelt. 

En vattenläcka har idag hindrat min personliga hygien. Det är lika bra att jag åker och badar. 

Ja, sen har jag ju lyckats bränna brösten i solen i år igen. Inte helt oväntat, egentligen, och jag får skylla mig själv. Jag ser nu ut som ett enormt stopplyse. Stopp, stanna, tycks mina bröst signalera nu med en ilsket röd färg. 

Det ryktas att min blivande sambo har fluktat på gubbsnoppar idag. Hur ska jag ställa mig till detta? Kommer det bli en vana eller var det en olyckshändelse?

Isak och jag sänkte ett par öl igår. Eller fem, närmare bestämt. Vi lyckades också peta i oss hamburgare och pommes och lite nachos. Vi började på ett bastuhett O´Learys och fortsatte sen till ett svalare Fox där vi spenderade några timmar genom att spana på bekanta ansikten som gick förbi. Det blev fem timmar av intensivt skvaller, eller kanske snarare, informationsutbyte innan vi gick hem till våra respektive lägenheter.Eftersom jag hade terroriserat Ron under största delen av dagen fortsatte jag med det i sann salongsberusad anda. 

Tre timmar på stranden med Lillasyster lyfte humöret rätt rejält. Jag tog årets första dopp också. Det var kallt, men när jag väl doppade hela mig var det inga problem längre. Jag hade nog kunnat ligga i ett tag. Ikväll blir det öl och mat med Isak på O´Learys, om det finns plats. Ron har beställt flyttbilen idag också, det var vansinnigt mycket dyrare än vad vi räknade med, men så får det bli. 

Lördag. En trevlig dag, om jag bara hade någon aning om vad jag ska göra. Jag är sugen på playan tror jag. Annars får jag luncha med Isak. Den ena aktiviteten kräver ett tvättat hår, den andra gör det inte. Dessutom måste jag se till att få en del packat den här helgen. Det känns som ett enormt företag. Jag har inte så mycket grejer, egentligen, men hur ska jag uppbringa energin? 

Lillasyster och jag gick till O´Learys idag för att äta middag och ha lite syster-tid. Jag hade precis ätit mig igenom hälften av den halva grisen som jag beställde in när Maffiamannen gick förbi och jag nästan sniglade av stolen. Det är tur att jag ska flytta. 

Idag fortsatte jag min goda vana, jag utökade den till och med litegrann och promenerade en helt imme istället för fyrtio minuter som igår. Det tråkiga är bara att jag känner av mina benhinnor när jag försöker öka tempot lite. Det stör mig, jag tror inte att skorna är skitdåliga att gå i, men det vore kanske en idé att införskaffa ett par riktigt ordentliga skor att gå i. 

Jag tog mig samman och kom ut på en liten promenad mellan två teveprogram. Det borde bli en god vana. Jag borde fortsätta med det redan imorgon. 

Nu fick jag en déjà vu igen. Samboplikt. Jag kan ge mig fan på att jag har skrivit ett sånt inlägg förut. Antingen har jag dåligt minne, eller så har jag dålig fantasi. Jag vet inte vilket jag föredrar där. Tragiskt är det, i vilket fall som helst. 

Imorse smsade jag Ron för att kolla så han var vaken. Igår gick det ju inte så bra direkt då han lyckades komma försent till sin första dag på det fasta jobbet. Idag var det bättre. Han var vaken när jag smsade. Nu undrar jag om det här är något som förväntas av mig i framtiden också. Är det min plikt att se till att han stiger upp på morgonen? Kommer han förutsätta att jag varje morgon ska väcka honom med en lätt kyss på kinden, några söta ord och en lätt smekning över... ja, var helst han önskar, typ kinden. Och kanske mer på helgen? Förväntas jag, som sambo, att väcka Ron med ett morgonsamlag varje helg? Ska det vara kaffe på det, älskling? Morgontidningen? En axelmassage? Nytvättade kalsonger med pressveck? 

Måndagen är slut. Idag blev jag irriterad på  jobbet - igen. Det är inte många dagar kvar som jag ska behöva stå ut med den extremt dumma, inkompetenta Bonnkollegan, så jag borde ju stå ut, men det är inte lätt. Han är fruktansvärt korkad och jag hoppas bara att han ger mig anledning till att säga något till honom. Kanske imorgon?

Helgen har varit i det närmaste perfekt. Midsommarafton, tillika vår tvåårsdag var mysig men aningens kall. Den blev också blöt etersom Ron och jag visade gamla takter när vi sänkte en Bib och lyssnade på musik till halv tre på natten. Det var ett tag sen vi gjorde det, vi har ju haft en mer nykter tillvaro på sistone. Jag tror att vi diskuterade många viktiga saker också, allt från Piratpartiet till det otroligt dumma förslaget om SFI-bonus. Efter en fantastiskt vacker hemmasnickrad version av Heart of Steel somnade vi sött i min smala 120-säng. Sambosängen kändes långt borta. 

Ron har träffat hela familjen Addams idag. Minus två morbröder. Det gick mycket bra, men Ron var nog inte beredd på exakt hur mycket mat som skulle serveras. Han var ju också lite bakis, men det märktes knappt.