Jag har kommit på att jag är en fegis. Tidigare har jag alltid trott att jag är en ganska modig tjej som vågar titta på skräckfilm och åka Balder på Liseberg, men under det senaste året har det visat sig att jag är ganska rädd för många saker. Till exempel är jag rädd för höjder. Det var därför det blev ett sådant trauma för mig när jag och Ketchup skulle åka Balder på Liseberg förra året. Jag har ju aldrig varit rädd för berg-och-dalbanor innan, men detta var något i hästväg. Aldrig att jag sätter mig i en liten liten osäker vagn och åker högt högt upp i skyn på en skraltig berg-och-dalbana i trä igen. Ännu räddare blev jag när jag kom ner och fick se den där jävla tv-skärmen där de visar bilder på de som är tillräckligt dumma för att åka Balder. Det var ingen vacker syn. Höjder alltså. Not my thing.

 

Spindlar är något som jag har varit rädd för hela livet. Jag är vansinnigt rädd och hamnar på gränsen till hysteri om en läskig spindel krallar omkring i mitt hus eller väver ett läskigt nät utanför mitt sovrumsfönster. Aldrig kommer jag att glömma den gången då en stor spindel krallade ut från under soffan och jag fick ringa pappa som fick komma hem och dammsuga medan jag satt och stortjöt och hyperventilerade i trappan. Jag kan inte ens se en spindel på tv och det är med stort besvär som jag tittar på She-Lob i Sagan om Ringen.  

 

Skräckfilmer. Det funkar om jag ser dem på dagen eller på kvällen i sällskap med någon (helst en man) och en kudde som jag kan sätta framför ögonen. Trots att jag har överlevt hittills så är det fortfarande läskigt när tvn står och brusar, för man vet aldrig när en liten japansk flicka med långt svart hår kan krypa ut ur den och ta livet av mig. Barn är otäcka på film. Och buktalardockor och övriga dockor som helt plötsligt får liv och jagar folk med kniv. Zombies är otäcka, för de tycks aldrig dö. Galna mördare med mask och motorsåg eller mask och mammas huvud på ett altare är också saker jag kan tänka på ibland när jag ska sova. Det är jävligt otäckt. Likaså yuppies som äter blygdläppar. Nej, skräckfilmer sent på kvällen alldeles ensam i ett knarrande hus är inte att rekommendera.

 

Hillbillies är en av mina senaste rädslor. Jag trodde att jag var tillräckligt stark för att se lite på den där jäkla filmen, men efter att ha sett tre sekunder på "Skrik som en gris"-scenen så insåg jag att den kommer jag aldrig att se ensam. Aldrig. De hade ju inga tänder, för guds skull!. Jag menar, det hjälper inte om man är världsbäst på att spela banjo om man inte har några tänder. Och man ska inte våldta stadsbor hur som helst heller!:

 

Ja, sedan är jag så klart rädd för att dö ensam och bli uppäten av katter, brinna inne, drunkna, att aldrig få ett jobb och sådana larviga saker. Jag är en fegis. Det är bara att acceptera det. Feg-Messa. That's me.

Idag har jag blivit rejält klämd på tuttarna av en kille. Han passade även på att köra in ansiktet mellan dem vid ett flertal gånger. Detta händer ju inte mig så ofta, så det är helt klart värt att blogga om. Problemet är bara att killen ifråga är 29 år yngre än vad jag är. Det var ju idag som jag skulle passa Lollarna. Och det var alltså Lill-Lollo som körde ansiktet mellan brösten på mig. Och klämde på dem ganska hårdhänt! Stor-Lollo visade ganska besvärande sol-och-vårar-tendenser. Han blev ganska förtjust i mig (ärligt talat så tror jag att han har varit det sedan vi åkte Kaninresan på Liseberg förra året) och började fråga ut mig om hur mycket pengar jag har: Har du haft tusen kronor? Hur mycket kan man köpa för tusen kronor? Har du femtusen kronor?. När jag svarade att jag visst hade femtusen kronor så kom den oundvikliga följdfrågan: Kan jag få se dem?. Jag tror inte att jag ska lita på den där killen. Han försökte också få mig att köpa studsbollar och superhäftiga bilar från en sådan där leksaksautomat när Ketchup betalade korvbröd på Hemköp.

 

För övrigt kan man notera att Fingal faktiskt har namnsdag idag. Han är inte död. Han rör ju på sig.

Men vad är detta?! Igår och idag har jag varit trött och sliten. Kan det vara midsommarhelgen som har satt sådana spår? Det är ju rent pinsamt. Det känns som om jag borde sova ett dygn för att bli pigg igen. Jag har heller inte ätit riktig mat sedan i fredags typ utan bara lite varma mackor och pizza och grillad korv. Är jag helt slutfestad? Kommer jag någonsin kunna partaja stenhårt igen?

 

Idag har det regnat hela dagen. Och imorgon ska jag vara barnvakt åt Ketchups brorsöner, fem och ett år gamla. Herregud! The things I do!

 

Midsommarfirandet var både stillsamt och inte stillsamt. Det var stillsamt så tillvida att vi satt stilla. På allen. Nästan hela tiden. Det var inte stillsamt på så vis att det konsumerades rent ohyggliga mängder alkohol. Öl i mängder på fredagen och många, många, många glas vin på lördagen.

 

Jag hämtade Ron på stationen vid tretiden på fredagen, först trodde jag att han hade keps, men det var visst en betydligt äldre man. Förlåt. Vi åkte hem till min alle och satte oss och lyssnade på regnet. Tur att jag har tak på allen, så vi kunde sitta där och äta sill, potatis och dricka öl. Efter öl, efter öl. Jag gjorde ju mitt bästa för att imponera stort på Ron, och när jag tog fram sex gamla Okej-tidningar från 1986 så kände jag att han snart skulle äta ur min hand. Herregud. Att man verkligen läste Okej?! Vilken bajstidning. Men det var roligt. Jag uppskattade bilderna på Marc Singer, den gamla V-stjärnan, i enormt tighta byxor, och Ron blev som lyckligast när han fick se bilder på Doktor Åke.

 

På midsommardagen var det dags för Den Stora Rundturen. En tretimmarspromenad senare (vi såg allt utom Hempo Hildén) landade vi i varsin brassestol framför grillen. Det grillades korv och dracks coca cola. Jag antar att vi var något slitna efter promenaden (eller, jag var det i alla fall) så resten av kvällen spenderade vi i en soffa med en BiB som frampå småtimmarna var helt tom! Vi spisade plattor i stort sett hela natten. Manowar till exempel. Och Ola och Potatisarna. Men jag föredrar Manowar. Den gamla Kenta-plattan är också en som jag kanske låter stå ospelad en bra tid framöver. Den tuffaste skivan vi spisade var nog ändå Big Simon (uttalas Bigg Sajmen).

 

Konstigt nog var vi mindre slitna på söndagen än på lördagen. Vi tittade på friidrottspungar och gick förbi Miro Stavars hus.

Det var det närmaste någon kändis vi kom, ty Hempo gäckade oss även på söndagen.

 

Detta var en mycket trevlig midsommar på alla sätt och vis: trevligt sällskap, intellektuella diskussioner (?), bra musik, mat (i små mängder) och en aldrig sinande flod av alkohol. Det är väl ändå så midsommar ska firas? Nästa år ska jag absolut ha med någon som kan spela näverlur för mig, för det känns verkligen midsomrigt. 

 

Det var också roligt för pappa att få se Ron i bar överkropp.  

Näpp. AC/DC hjälpte inte. Inte Loving Spoonful heller. Jag är fortfarande inte färdigstädad. Det har väl knappast hjälpt att jag har pratat med Porrstina i en timme heller. Men jag fick ju höra en sådan härligt snuskig historia av min morbror som jag visste att hon skulle uppskatta, så jag var ju liksom tvungen att ringa. Vi pratade om allt möjligt. Särskilt roliga var historierna om vår klasskompis som hade sex med sin pojkvän hemma en eftermiddag. Precis när han står och dunkar på henne bakifrån så kliver hennes mamma in i sovrummet. Moa ha ha ha! Och den andra klasskompisen som också blir tagen bakifrån när hennes hund kommer in och sniffar hennes kille i rumpan. Herregud. Nu kan jag verkligen inte koncentrera mig på att städa. Jag skrattar fortfarande.

 

Vi bestämde att vi borde åka till Edinburgh eller Dublin eller New York till hösten. Jag håller tummarna för att det blir så!   

Jag tror jag dör av tristess. Jag har ännu inte börjat städa. Det är helt sjukt. Jag har enorma mängder tvätt att ta hand om och flera rum att dammsuga men jag kommer liksom inte igång. Det känns som om hela huset är i upplösningstillstånd. Det är det kanske också. Lite rivningsvarning och lite "här behöver man visst måla"-varning. Men vaffan. Städa var det ja. Undrar om inte lite AC/DC på absolut högsta volym kan få igång städ-inspirationen?

Söka jobb, söka jobb, söka jobb. Fan vad jobbigt! Idag har jag i alla fall fått iväg en ansökan till det där stället där jag redan är och vikarierar. Man tycker ju att de skulle bli själaglada och anställa mig med det samma. Men vi får väl se. Jag vet att jag skulle trivas med det jobbet.  

 

Det var en del drama på jobbet idag med. En av mina elever blev dålig och jag fick ringa ambulans. Jag vet inte, men det kan ju bero på att vi sjöng Små grodorna idag. Eleven i fråga kanske blev dålig av min sångröst? Det är sådant man bara kan spekulera om. Stackars människa i så fall.

 

Nu har jag en del saker att göra här hemma. Jag måste få huset i någorlunda presentabelt skick. Jag måste städa och feja, och möjligen putsa lite. Kanske tvätta. Det är ju lagom roligt, men det måste göras. Jag ser fram emot en kall och välförtjänad öl på midsommarafton i trevligt sällskap i alla fall. Det är jag absolut värd.

 

 

Helt plötsligt har jag midsommarplaner. Vad trevligt!

Nu är det måndag. Det betyder att det snart är torsdag och Lövmarknad. Det är en fin gammal tradition. Hela torget fylls av marknadsstånd och man kan köpa allt från smarta disktrasor som förstör sig själva när det är gamla och sunkiga till läskigt marknadsgodis gjort av sockrat marmelad. Jag brukar äta sockervadd på Lövmarknaden, så jag får väl åka in en sväng efter jobbet och köpa lite sådant. Förra året kostade det 20 kronor. Jag älskar sockervadd, men jag vet inte, är jag för gammal för att stå och kladda med det? Det fastnar ju alltid lite i håret och sedan går jag omkring med socker runt hela munnen. Fast det gör inte så värst mycket. I år ska jag kanske se om jag hittar de där goda karamell-skruvarna också.

 

Dagen efter Lövmarknaden är det alltid Midsommarafton. Det är nästan alltid ångest. Midsommar är en typisk parhelg. Om man inte är en del av ett par så ska man helst vara bjuden på en stor idyllisk Pripps Blå-fest. Och det är jag inte. Jag är varken en del av ett par eller bjuden på en superstor fest med lämpliga män. Så, därför är midsommar även i år ångest. Det känns som om jag kommer att stanna hemma och dricka vin framför datorn och så småningom ge folk skamliga förslag.

Helgen var vansinnigt trivsam! Det är faktiskt två år sedan jag träffade Malmöflickan och Värnamoflickan sist, men det märktes inte alls. Allt var som vanligt. Vi grillade och snackade skit och Värnamoflickan och jag var precis lika frispråkiga som förr i tiden, ha ha. Vi bytte även kläder med varandra under lördagskvällen. På lördagen var vi i Halmstad och gjorde stan. Plötsligt öppnade sig himlen så det var tur att Harrys hade tak på uteserveringen. Jag införskaffade en blommig snopplockartop, ett par sandaler med höga höga klackar (184) och ett hårband. Och två öl.

 

Trots att jag befann mig långt från civilisationen så var det full trafik i min mobil. Det uppskattar jag verkligen! Det var väldigt roliga smskonversationer av olika slag. Och jag fick ett nattligt telefonsamtal som också var kul, trots att jag sov. En annan rolig sak var att Värnamoflickan och jag hittade obscent stora rättikor på Williys i Halmstad. De var så enormt stora att vi bara .. eh, gapade.

 

Jag fick inte det där jobbet, btw. Men de sade att de kanske skulle behöva en svenska2-lärare till när de vet hur många elever de kommer att få. Då är jag tydligen överst på listan. Idag mailade jag iväg två ansökningar till Ronneby också. Fan vad vuxet.

 

Imorgon är det måndag. Då är helgen slut.

 

 

 

 

 

Idag var jag på anställningsintervjun. Eller, snarare anställningssamtalet. Jag hade förberett mig på att få svara på frågor i stil med: Hur ser du på din lärarroll? och Hur skapar du ett trivsamt klassrumsklimat och liknande klyschor, men de frågorna kom aldrig. Jag fick två seriösa frågor. Den ena var: Är du med i facket? och den andra var Vad tänker du begära i lön?. Den första frågan var ju lätt att svara på, den andra var värre, men jag tror att jag löste den också. Anställningssamtalet tog ungefär 45 minuter och eftersom båda rektorerna hade pokerfejsen på så har jag verkligen ingen aning om hur det gick. Jag utgår från att jag inte får jobbet. Det är lika bra.

 

Imorgon ska jag prata med chefen på SFI om den utlysta tjänsten där och sedan finns det två tjänster i Ronneby som kan vara värda att söka också. Någonstans borde jag ju få ett jobb. Kan man tycka. Annars får jag gifta mig rikt. Det är plan B.

Nervositeten kryper på mig en liten bit i taget. Imorgon är jag förmodligen ett nervvrak. Och när jag skulle skriva ut ett ladok-utrag på alla mina poäng (270 på BTH) så hade jag bara rosa papper hemma. Det är väl typiskt.

Idag blev jag uppringd av en rektor som ville träffa mig. Nej, inte privat, han ringde inte om en dejt. Det handlar om en anställningsintervju. Min första riktiga, på ett riktigt seriöst jobb. Inte bara på ett extraknäck inte.  Det känns väldigt vuxet och jätteläskigt. Men jag är riktigt sugen på det jobbet faktiskt. Fast det bara är ett vikariat på ett år. Men så har jag ju lite nys om ett annat jobb också, som jag också är intresserad av. Nu tror jag så klart inte att jag kan välja och vraka, men att gå på två intervjuer vore ju jätteroligt.

 

Dagens jobb gick bra i alla fall. Det var en väldigt trevlig grupp jag träffade. En av männen var dock för kort för att jag skulle känna mig helt bekväm i hans sällskap. Han var också lite för pratig och eh, flirtig. En potentiell ben-juckare helt enkelt.

 

Imorgon träffar jag ännu en grupp, men då är det inga analfabeter med. Det känns bra. Det är lite svårt när de inte ens kan slå i sina lexikon liksom. Nevemind. Jag var lysade idag, om än lite oorganiserad, men det blir bättre imorgon. Alla älskade mig. Men hur kan man inte göra det?

 

 

 

 

Handbollen var jätterolig! Jag, fadern och Magpie satt högst upp vilket först orsakade rätt rejäla svindelkänslor och tvångstankar (tänk om jag ramlar ner och bryter ryggen över det där sätet, fem rader ner...). Jag blev nästan lite rörd när nationalsången spelades också, ha ha, vilken mes jag håller på att bli. Jag kändisspottade Patrik Ekwall och Staffan Olsson också. Fast Ekwall kunde jag nog varit utan, hu.

Matchen var kanske inte så spännande med tanke på att Sverige ledde hela tiden, men det var roligt i alla fall. Men roligaste var nog den lilla klacken bestående av ca 15 killar runt 40 som höll igång tvärs över där jag satt. Så fort en av de stackars svettorkarpojkarna fick torka svett så reste sig klacken upp och skrek: Ååååååh Sopa! Så lättroad var jag i alla fall. Det kan ha varit värmen.

 

Värmen ja. Tack vare sol och värme så håller jag på att skaffa mig en riktigt schysst bränna redan nu. I alla fall på baksidan. Det bådar gott för resten av sommaren. Det är ju då jag är som snyggast. När det skymmer.

 

Nu håller jag på att oroa mig lite för vad jag ska göra på jobbet imorgon. Det känns lite halvt oschysst att ha fått en grupp som egentligen är två grupper, en analfabetgrupp och en där eleverna är hyfsat läs- och skrivkunniga men kassa på svenska. Jag kommer att prata sönder mig dessa tre veckorna tror jag. Och inget har jag planerat till imorgon heller! Jag räknar med att kunna fylla en och en halv timme med enbart presentationer av mig och eleverna. Herregud, hoppas att jag kan göra det! Som tur är så kommer jag att ha en assistent första veckan, innan hon går på semester hon med. Det är både bra och läskigt. Jag menar, om jag är en dålig lärare så kan ju hon skvallra för ordinarie lärare. Åh, fan fan fan. Hoppas nu bara att jag inte blir stressad imorgon, får då lär jag ju få ont i magen. Det har blivit värre nu igen. Fast jag kan inte förstå hur man kan få gallstensanfall trots att man inte har någon galla. Det är förmodligen stressrelaterat.

 

Pratade med Göteborgsflickan en liten stund innan. Hon var bakfull som fan. Och tur var det, för då var hon inte lika pratsjuk som vanligt. Det verkar i alla fall som om Mellby Strand blir av. Så jag måste ta kontakt med Malmöflickan för att se när vi ska träffas i Malmö för att åka till sommarstugan. Det får bli morgondagens problem (det, som så mycket annat). Nu kanske jag borde sova här i min bastu. Jag har haft fönstren stängda idag, så det är spindelfritt i sovrummet. Hoppas jag.

 

 

Varmt och svettigt är det idag minsann. Jag ligger på baksidan och solar och läser Irving. Svetten rinner över hela mig typ. Precis överallt. Ibland måste jag svalka av mig lite inomhus, det är det jag gör nu. Jag hoppas bara att jag blir riktigt brun och fin. Jag är som snyggast på sommaren nämligen.

 

Igår var det en spindel på väggen bredvid min säng. Två gånger till och med. Jävligt traumatiskt. Idag tänker jag inte öppna ett enda fönster, nej. Ingen äcklig spindel ska få chansen att kralla in i mitt sovrum genom ett fönster. Jag lyckades somna i alla fall, och sov väl relativt okej i några timmar. Sedan blev jag väckt av ett fyllesamtal mitt i natten. Det var rätt kul och det var ännu roligare imorse när jag insåg att mannen i fråga knappt minns att han ringde mig. Jag fick även prata med hans kompis av någon underlig anledning. Sedan verkade det som om telefonen tappades i marken, och då lade jag på.

 

Resten av den här dagen är egentligen bara uppladdning inför handbollen i eftermiddag.

Idag har det varit en intelligent dag. Jag och Fräulein C sat t på min alle i fem timmar och fipplade med exjobbet. Tänk, jag tror att det kommer att bli jäkligt bra till slut. Nu har vi en tredjedel kvar att fippla med och sedan får det vara schlutt. När temperaturen på allen närmade sig 40 grader var det svårt att koncentrera sig på diskursanalys och dekonstruktion, men lite kall coca cola såg till att hjärnorna inte överhettades. Vi handlade glass, cola och choklad på Shell där det jobbade en ganska söt kille. Tråkigt bara att jag inte var så söt i min lärarinneknut och i mina minst sagt baggy linnebyxor.

 

Efter att Fräulein C hade åkt hem till man och barn lade jag mig i trädgården och solade lite. Fast det var något fel idag. Jag tyckte inte att jag blev brun alls! Och jag måste bli brun nu, annars kommer inte den grön-randiga halternecktopen till sin fulla rätt. Jag tror att den är snyggare när jag är pepparkaksbrun.

 

Jag är inte på särskilt gott humör nu. Varför? Tja, det är ju lördagskväll och jag sitter hemma och tråkar. Jag var verkligen sugen på att gå ut i helgen, men ingen ville gå ut med mig. Skandal. Och nästa helg ska jag eventuellt till Mellby Strand och slappa med Värnamoflickorna. Ja, eller, Göteborgsflickan, Malmöflickan och Värnamoflickan. Malmöflickan och Värnamoflickan har jag inte träffat på säkert två år, men Göteborgsflickan och jag söp oss rätt fulla i Valborg. Det skulle i alla fall vara jättetrevligt att träffa dem igen, det var ju längesedan vi fyra partajade ihop. Och Mellby Strand är ju så trevligt. Det minns jag allt från mina dagar som tillsammans. Det är ju lite kul att Värnamoflickorna egentligen tillhör exets kompisgäng. Fast de föredrar numera mig framför honom. Det är kanske inte så underligt trots allt. Moa ha ha ha.

 

Imorgon ska jag på handboll. Jajamensan. Det hade jag ju helt glömt bort, men jag ska ju titta på Sverige - Rumänien. Och om jag har tur kanske jag kan få hänga med grabbarna bak i omklädningsrummet? Eller? Det missunnar väl ingen mig?

 

 

 

 

 

 

Åh. Idag har jag varit i Kristianstad. Det var varmt men givande. Jag hade ett väldigt bra samtal med Handledaren. Och jag kom med en eller två snilleblixtar. Jag är smart. Faktiskt.

 

Jaha. Dagen var varm, så jag, Ketchup, Senap, Minxen, Maffiga Mia och Paret möttes på O' Learys för öl och mat. Det var gott som vanligt. Jag hade mitt nya grönrandiga halternecklinne. Det var fasligt bra. Men det blev lite besvärligt när Maffiga Mia började kasta chilinötter i urringningen på mig. I vilket fall så vann Lag Foofy andra pris i musiktävlingen. Det var så klart min förtjänst. Jag menar... jag kan inte hjälpa att det fastnar konstiga Beatles-fakta i huvudet på mig. I vilket fall som helst så vann vi öl. Öl är ett bra pris. Och vunnen öl smakar bäst.

 

Det visade sig också under kvällen att svenska och rumänska landslaget är i stan för att spela match på söndag. Maffiga Mia hade tydligen gymmat samtidigt som Ljubomir Vranjes (en kubik man) häromdagen. Och jag, ja jag, blev vinkad åt av tre rumänska spelare när jag satt på bussen hem ikväll. Hur jag visste att de var rumäner? De hade någonslags matchtröja på sig och såg lite öststatiga ut. Men söta. Några svenska landslagspojkar såg jag inte, och det var väl enda felet med denna kvällen.

 

Jag blev nästan ihop-parad med en kille som jag inte är så värst intresserad av. Nu för tiden verkar folk tycka att singel är det enda kriterium som bör fyllas för att folk ska para ihop diverse män med mig. Ack - om det vore så enkelt! Då hade jag ju varit flickvän för längesedan.

Varmt. Det är jättevarmt här hemma. På baksidan av huset hade jag lätt kunnat steka ett ägg på marken, eller på mig. Men det hade nog varit lite äckligt. Jag satsade på att vara intellektuell och lite hot på samma gång så jag det blev visst toplessläsning av Främlingen och den nya John Irving-boken Tills jag finner dig. John Irving är tydligen en av mina favoritförfattare. Jag har nog inte lika många böcker av en enda författare som jag har av honom. Om man inte räknar med fantasyböcker. Och det gör jag nog inte.

 

Ikväll är det fotboll igen. Jag får nog titta på hela matchen idag, för det kan ju bli någon skandal igen. Fast det verkar som om jag måste zappa lite eftersom sista avsnittet av Grey's Anatomy givetvis går samtidigt. Nu måste jag nog lägga några öl på kylning. Det är ju trots allt fotboll och nationaldag. Jag har ätit smultron idag med. Det glömde jag nästan bort.

Ja, detta var inte en av mina bästa dagar. Men det blev bättre när Särah bjöd ner mig på vin och sallad i kvällssolen på hennes balle. Vi skvallrade en hel del också. Det är väldigt trevligt. Särah är en väldigt klok vän. Och nyfiken. Det är kul.

 

Jaha. Imorgon är det nationaldagen och alla är lediga. Jag tänkte spendera dagen genom att läsa färdigt Främlingen. Kanske läser jag topless. Kanske inte. Det beror på hur varmt det blir.

Är det bättre att vara fet i lönn än att vara öppet fet? Om man är öppet fet måste man ha en trench-coat. Det slipper man om man är fet i lönn.