Idag är det Mors Dag och imorgon är det juni.

 

Mors Dag innebär lunch hos Förfädren. Jag är inte supersugen på det eller på att träffa släkten. De är ju så erbarmligt tråkiga!

 

Om jag överlever återstår att se.

Idag fick jag för mig att köpa en ny plånbok. Det var ju lika bra eftersom lönen har kommit och flera tusenlappar bränner mitt Visa-kort. Min gamla plånbok, som jag köpte under stor vånda eftersom jag älskade plånboken jag hade före den (som jag nu, i ärlighetens namn inte ens minns, är jag inte en slampa så säg?) har gått sönder lite i knäppet vilket gör att den ibland ligger och gresar i handväskan likt en prostituerad. Det har stört mig en aning eftersom jag är rädd att viktiga kort ska ramla ur och beslutet att köpa en ny plånka har vuxit fram. Idag tog jag steget (med gott stöd av Perato-Ofelia).

 

Och oj vad jag köpte en plånbok! Jag köpte en vit en. Vit. Det ni, det var minsann helt oväntat, även för mig. Det är en liten uppkäftig plånbok med lite metalldetaljer, den är i det närmaste hårdrockig. Och det finns en massa fack för mina otaliga och väldigt nödvändiga plastkort. Det finns inte mindre än två myntfack. Hade jag varit singel kanske jag hade haft en kondom i ena facket, men det behöver jag inte nu. Jag är ju nära samboskap (ja, det är tydligt att jag bara måste försöka få in det ordet i varenda blogginlägg jag skriver nu för tiden).

 

Ångesten som vanligtvis kommer när jag ska köpa en ny plånbok infann sig inte på samma vis idag. Det var fantastiskt. Kanske är jag en ny människa?

Idag har jag jobbat i tolv timmar. Nu sitter jag som en urvattnad sill i soffan. Det luktar misstänkt om mina fötter (tack pappa för det arvet) och min nacke värker. Och imorgon ska jag gå upp klockan fem. Halv sju går flyget till Stockholm där jag ska gå på någon märklig intervju hos ett företag som gör.. ja, typ profiler på folk som söker jobb. Min enda ljusglimt är att jag får träffa Ron - igen. Sen syns vi nog inte förrän midsommar (förhoppningsvis midsommar, man vet ju aldrig sånt).

 

Det är ett väldigt upptaget och viktigt liv jag lever. Eller?

Jag glömde! Ron har fått fast jobb! Han är fan bäst. Och när jag väl får ett jobb i Sthlm kommer vi bli sjukt rika. Ett riktigt it-couple.

 

 

Anyway, grattis darling, tidningen ska vara glad att de har fått dig.

Jag kan ibland förbanna mig själv för att jag har glömt att laminera Henrik Schyffert. Han är ju fantastisk, vilket han också visade igår när teve sände hans föreställning The 90's - ett försvarstal. Det var otroligt bra och Ron och jag ömsom småfnissade, ömsom skrattade så vi grät i den obekväma fulsoffan. Och så kände vi igen oss. Herr Schyffert är ju några år äldre än vad jag är, men jag var ju med på nittiotalet. Jag skrattade åt Killinggänget. Jag älskade den ironiska generationens humor. Ironi är liksom min grej. Det är Rons grej också, så det var väl inte mer än rätt att vi avslutade kvällen med ett ironiskt samlag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ron sover sin ljuva bakfylleeftermiddagssömn och jag frossar i Discovery World och History Channel. Det är lite underbart, även om det hade varit lite roligare om Ron var vaken den lilla tid vi har kvar innan jag måste åka hem och jobba (bara för att komma tillbaka för några timmar på tisdag).

 

Igår sushade jag med LaKex och Ron och sen mötte Lila upp för ett par glas rosévin. Därefter bjöd vi hem LaKex på lite mat och sen gick det som det gick. Jag är den enda som mår bra idag. Därför har jag också lite tråkigt. Men hellre det än baksmällan.

 

Undrar om Ron känner att han har sovit färdigt nu.

Igår åt jag 20 bitar sushi med LaKex. Det var gott. Jag älskar sushi.

Det behövs inte så vansinnigt mycket för att jag ska vara glad; en promenad till ett ställe jag aldrig varit på förut, en macka vid vattnet och en fin pojke.

 

Och så säger Ron att jag är high maintenance.

Ja, alltså, idag är det fredag. Det känns så. Det kan ju också förklara förvirringen kring mitt förra inläggs rubrik. Det var då TISDAG.

Olika saker har hänt idag. Jag har till exempel gjort historiens snabbaste bikiniinköp. Min nya bikini är brun och blommig. Jag hittade också en fantastisk bh som jag vill ha. Jag ska bara skrapa ihop 600 kronor först.

 

Vi hade apt på jobbet idag. Det slutar alltid med att jag blir förbannad på mina kollegors smygrasism. Det finns några som inte alls kan hålla tyst utan är väldigt snabba med att skylla på mina (våra) elever så fort något har hänt. Jag blir lika arg varje gång. Alltså, jag kommer sluta lägga några fingrar emellan nu. Om det är något jag irriterar mig på så kommer jag säga ifrån med råge. Nu är det slut med snällheterna. Förra veckan skrämde jag Kollegan med det imbecilla skrattet till att vikariera för Bruce idag. Nästa vecka ska han få vikariera för mig. Det kan tyckas surt, men jag förstår inte varför en av oss inte ska fylla sina timmar. Sen är det den där andra kollegan, Bonn-kollegan. Jag kan inte för mitt liv begripa varför han ska prata med mig hela tiden. För det första förstår jag knappt vad han säger, för det andra är det han säger nästan alltid idiotier och för det tredje bara väntar jag på att han ska säga något olämpigt till mig så jag kan säga till honom på skarpen. Gah. Nog om jobbet.

 

Ikväll var Fräulein C här och bjöd på fantastisk thaimat från den relativt nyöppnade restaurangen i backen. Jag bjöd på gratisterapi. Hon är lika uppfuckad som jag är, vilket gör att vi kommer alldeles lysande överrens. Kronisk empati lyder hennes diagnos. Min är, skulle jag tro, det motsatta. Sen stal hon en bok av mig och åkte. Hon är dessutom redan skyldig mig en bok, och jag ser fram emot att få den. Jag är alltid ute efter nya läsprojekt.

 

Jag fick lite glada nyheter av Ron i alla fall. Han är ledig i midsommar och jag kanske kan lura ner honom hit då. Det vore ju ett lämpigt litet tvåårsevenemang. Eller när nu det är. Imorgon åker jag till Sthlm igen. Torsdagen ska ägnas åt paraktiviteter och på fredag ska jag bli bjuden på födelsedagssushi av LaKex. Jag ser fram emot det så mycket att det nästan gör ont. Det skriker i sushitarmen.

 

Nu måste jag packa lite. Igen.

Jag hyperventilerar inte så mycket. Jag kanske har resignerat?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Näe, det har jag inte.

Ja, jag fyller ju inte idag. Idag fyller Norge. Jag fyller imorgon, men då ska jag jobba precis hela dagen och kommer inte ha tid att fira.

Man kan få:

 

Metamorphosis av Iron Butterfly (morbror Lurch)

Alltid hos dig av Maria Ernestam (Pappa och Magpie)

Den tudelade visconten, Klätterbaronen, Den obefintlige Riddaren (treböckerien) av Italo Calvino (Pappa och Magpie)

Religionen av Tim Willocks (Pappa och Magpie)

Ett Snö-armband (Lillasyster och Lillpojken)

En korg med; vindruvor, choklad, tre passionsfrukter och tre ostar (Faster, Kusiner x 2)

En lergryta (Förfädren)

800 kronor (100+200+500) (Moster B, Fadern, Faster)

Ett presentkort på Ikea (Lillasyster och Lillpojken)

Två Toblerone, en vit och en guldig (Lillasyster och Lillpojken)

 

Japp. Det var en bra skörd. Nu har jag pengar till en bikini (mosters bidrag fick endast användas till saker på just B) och lite nya böcker som jag kan lägga på nattduksbordet. Jag kan också inom relativt kort tid få avsmaka Rons vitlökspotatisar i lergryta och vara fantastiskt fin på ena armen. Jag kan också köpa något till hemmet på Ikea. Pra krejer!

 

Så var det det här med att fylla år igen då. Nå, det är inte förrän på måndag, men imorgon måste jag ha det traditionsenliga födelsedagskalaset. Det är samma ångest varje år; jag vill inte ha något kalas, men jag blir tvungen. Om jag försöker hålla det till ett minimum så är det alltid något som skiter sig och så sitter man där med hela tjocka släkten och svettas. Det förväntas mat och kakor och tårta och kaffe. Vill jag ha det på en lördag passar alltid söndagen bättre, vill jag ha tårta förväntas det mat. Vill jag inget kalas ha så blir det ett ramaskri som ekar i årtionden. Nej, det är faktiskt inte roligt att behöva ha födelsedagskalas. Det är skittråkigt. Men jag håller käften och genomlider eländet, precis som varje år.

Här hade jag tänkt att skriva ett långt inlägg om hur jag ibland känner att jag är född i fel årtionde och hur detta har gjort att jag har missat en massa spännande musik. Jag hade tänkt skriva om hur jag inte har fått uppleva sextio- och sjuttiotalsmusiken när den var ny. Men sen blev det så flummigt så jag lade ner det.

 

Synd är det i alla fall för jag skulle säkert ha varit ett ypperligt mods. Eller en fantastisk  hippie. Om jag hade fått chansen.

Okej. Situationen är hyfsat under kontroll nu. Jag ska till Sthlm över dagen om en vecka ungefär för att göra en intervju till, förhoppningsvis två. Det känns lite bättre nu, men jag kommer att bli skitfattig. Biljetterna till Sthlm kostar multum.

 

Idag ska jag ta en fika med Isak Zackrisson. Eller, om jag kanske kan övertala honom till en after work. Jag har inte ätit idag så lite mat vore inte fel.

Jag homestylar mitt hem. Imorgon kommer det en kille, alternativt ett par, som ska titta på lägenheten. Det verkar, enligt inredningsprogrammen, vara en hel vetenskap. Man ska plocka undan grejer och istället ställa fram citroner i en skål. Man ska baka bröd eller kanelbullar så det luktar ljuvligt, oemotståndligt från köket. När det gäller min lägenhet så finns det inga citroner i någon skål och det luktar definitivt inte nybakat bröd. Men det är hyfsat i ordningplockat. Det får räcka. Jag är ju en mycket viktig och upptagen person som absolut inte har tid att städa hela tiden.

 

Och varför ska jag bry mig? Det är ju en hyreslägenhet.

Idag tröttnade jag på att vänta och tog saken i egna händer. Nu får vi se vad som händer. Det är läskigt.

Jag är otroligt frustrerad, nervös och irriterad för tillfället. Jag irriterar mig på att jag inte bara kan släppa allt och åka till Sthlm för en andra intervju när som helst och jag irriterar mig på att det förväntas att jag ska släppa allt och åka till Sthlm på beställning. Jag blir nervös av att inte kunna planera in i minsta detalj.

Jag är frustrerad över att några av mina kollegor är puckon. Jag är så frustrerad så jag känner för att mucka gräl med dem bara för att få ur mig lite aggressioner. Det är säkert inte det bästa, men jag är väldigt sugen. Jag skulle vilja säga dem ett sanningens ord helt enkelt.

 

Hoppas att allt löser sig imorgon, och då menar jag allt.