Framme i Estocolmo. Jag fick skäll på flygplatsen eftersom jag inte hade lagt min rosendoftande handkräm i en plastpåse medan FF defilerade förbi med helt oskyddad linsvätska i sin väska. Var är rättvisan där kan man ju fråga sig. Men, det bekräftade min teori (och mina fördomar) om korta män. De är onda och maktgalna och man vet aldrig när en av dem kan komma fram och jucka en på benet. Säkerhetskillen var nämligen väldigt kort. Och sur. Och kort.

 

FF och jag blev i alla fall glada över att se att flygplanspersonalen fick ta rast under resan till Sthlm. Vi misstänker att de både åt och passade på att kissa under den 45 minuter korta flygningen. Heja tjejer!

 

Lillasyster mötte upp på Arlis. Vi satte FF på bussen mot stan med min väska (jag hoppas innerligen att den kom fram med henne...) medan vi tog oss till Kista Galleria där vi käkade och shoppade. Jag hittade ett fint grönrandigt Esprit-linne. Det var o-Messa, men man måste ju förnya sig lite då och då.

 

Nu sitter Systeryster och jag i soffan och äter cheeze doodles och dricker cola. Jag laddar inför morgondagen då jag ska göra stan.

Snart ska jag bege mig mot stadens hank och stör där jag ska placera min lilla rump på flygbussen som tar mig till flygplatsen där FF möter upp. Sedan flyger vi mot storstaden, hufvudstaden, Stockholm. Syrran möter upp på Arlis och vi åker förmodligen och shoppar direkt. Det gäller att vara effektiv minsann!

 

Nu borde jag egentligen packa istället för att blogga, men det verkar vara svårt att genomföra packningen utan en hel del pauser. Just nu har jag en paus. Jag vet i stort sett vad jag ska ha på mig och vad jag ska ha med mig ändå. Mycket saker blir det. Jag har svårt att begränsa mig. Det är ändå bara tre nätter som jag ska vara borta. Allt som jag missar kan jag ju ändå köpa i Sthlm. Problemet är bara att det kan bli för mycket. Jag kan bli helt shoppinglåst i stora städer. Det kan ju finnas något bättre i nästa affär, och till slut så köper man ingenting. Men nu har jag ju sällskap av tre shoppingproffs, Syrran, FF och Ron. Det kan ju inte gå fel. Skor. Det vill jag ha!

 

Åh, nej, nu är jag grymt försenad. Hur ska detta gå?

Gårdagen var inte en av mina vackraste dagar. Inte alls. Nej. Jag åt en skum pasta på Högskolan och tre timmar senare låg jag hemma och kräktes som en katt. Och sedan kräktes jag en gång till. Och ännu en gång. Och så två gånger till. Ja, det var i alla fall de gångerna jag faktiskt fick upp saker. Sedan hulkade jag ju lite då och då med utan att få upp något mer än saliv. Sminket grät jag bort redan första gången jag spydde. Ja. Det får väl vara nog om detta nu. Jag vill inte vara alltför grafisk.

 

Nu är jag hungrig men jag har ingen mat alls hemma. Jag har lite te och knäckebröd vilket jag tror anses som snäll mat mot ömma magar. Jag har heller ingen ork eller lust att ta mig till affären för att handla. Istället kommer jag att vanka fram och tillbaka i köket och med jämna intervaller öppna kylskåpsdärren för att se om en smörgåstårta på magiskt sätt kommer att uppenbara sig där inne. Chansen är slim to none.

 

Ett litet glädjeämne är i alla fall att SAS-strejken har löst sig. Min och FFs Stockholmsresa är inte längre i farozonen utan allt är bra igen. Det kommer att bli väldigt trevligt i Stockholm, det kan jag nästan sätta en tå på. Planen är som följer: Träffa syrran på Arlis. Lämna (förhoppningsvis) min resväska till FF som tar med den till stadens hank och stör. Umgås med syrran hela torsdagen för att åka till stan på fredagen och titta på folk med Ron (och tydligen köpa en skjorta som gör hans rumpa läckert oemotståndlig) och kanske hitta fina grejer till mig. Sedan ville FF gå på after work - ett förslag som jag uppmuntrar! Sedan är det lördag. Då är det stan som gäller igen, med FF och Lillasyster. Forumfest på kvällen. Det blir spännande som vanligt! Ja, detta är planen, men jag har en känsla av att saker och ting säkert kommer att ändra sig lite hit och dit innan helgen är över.

 

Innan allt detta roliga ska hända så måste jag skicka iväg en ansökan till ett jobb som jag vill ha. Det blir dagens projekt. Om jag inte är för svag.

Just nu finns det mycket saker jag vill ha och behöver. Här är några av dem:
- En ny klänning

- Flera nya partytoppar

- Flera par skor, både partysandaler och vardagsflippisar

- Läppglans

- Kroppsolja som man blir läckert guldskimrande av

- Ögonskuggor

- Läppglans

- Böcker

- Ett jobb

- Tålamod

- Förmåga att tycka om mina medmänniskor

- Nya pennor

- En resa utomlands

- En trevlig laptop

 

 

 

Inspirationen flödar inte direkt. Jag har inget speciellt att blogga om just nu.

 

Jag har i alla fall hittat ett jobb som jag ska söka, det är ett vikariat för någon som ska vara föräldraledig och det skulle passa mig perfekt! Jag vet att jag skulle vara grymt bra på det jobbet. Jag säger inget mer nu för det vore ju hemskt om jag skulle jinxa det.

 

Imorgon ska jag jobba i Butiken. Eller, snarare i Butikens reabutik. Det kommer att bli sällsynt tråkigt och jag surar redan nu.

 

Åh, vilken trevlig fest det blev. Och så mycket bra presenter jag fick! Just nu är jag för trött för att skriva mer om det. Men jag kan avslöja att två av pojkgästerna bytte telefonnummer med varandra och en av mina flickgäster streakade. Det blev en intensiv helg med tidiga morgnar och sena kvällar. Nu känner jag mig lite sliten. Men det går över.

30 år och 1 dag. Fick visa leg på bolaget i morse. Det är ju alltid något.

30. Jag växlar mellan att hyperventilera och öppna paket.

Så kom den ändå. Min sista dag som 20-någonting. Imorgon är jag 30 år. 30 jävla år. På något sätt så hade jag hoppats på att denna dagen aldrig skulle komma.  Att jag skulle få leva i något vacuum där jag är 29 och inte blir äldre. Det hade jag nog gillat. Ett tag i alla fall. Jag antar att det skulle bli tråkigt det med, men jag kanske hade hunnit komma ifatt min åldersnojja då. Jag skulle gärna vilja skjuta på den här förbaskade födelsedagen lite. Jag känner mig inte helt beredd. Jag har tusen saker att göra men helst skulle jag vilja ligga i sängen hela dagen och bara sova och slötitta på tv och känna hur jag långsamt fördummas. Aaah, fördummas. Men jag har inte ens tid att låta min hjärna ruttna framför någon töntig daytime-soap.

 

Nej, jag har grönsaker som ska köpas, tvätt som ska hängas, pajskal att baka, hår som ska tvättas och så småningom öl som ska drickas. Jag har inte ens tid att bli ruskigt full ikväll eftersom lillasyster ska hämtas tidigt från flyget imorgon. Jag har inte ens tid att ha ångest över att jag snart är närmare 40 än 20 och att alla i min omgivning kommer att driva med mig fast de vet att jag har åldersnojja. Grejen är nog bara att de nog inte fattar hur illa det är egentligen. Jag mår verkligen inte bra av allt detta. Och till råga på allt så ska jag organisera festen med. Fan om den inte blir trevlig.  

 

Borde jag försöka njuta av min sista dag som 20-någonting? Finns det ett ljus i tunneln? Finns det ett liv efter 30?

 

 

Dagen har varit god. Jag har diskuterat nästa veckas vikariat, promenerat hem från jobbet och slumrat lite på allen. Jag fick ett trevligt vykort från St Petersburg  med fyndig Stones-text på från Svåre. Vem mer än han kommer på att citera Sympathy for the Devil på baksidan av ett vykort med de ryska tsar-barnen på. I stuck around St Petersburg when I saw it was time for a change. I killed the czar and his ministers. Anastasia screamed in vain. Naturligtvis så stod det inte vem som hade skickat vykortet, men vem annars kan det vara? Svåre eller ingen. Han är en av de få som delar min Stones-fanatism.  

 

Jag har också pratat med utlandet i en hel timme idag. Det var trevligt. Och det ryktas om att det numera finns en nyfödd kalv som har fått namnet Messa. Mycket smakfullt. Jag tar det som en födelsedagspresent.

 

Onsdag idag. Min gamla klasskompis fyller 30 idag. men hon har säkert ingen ångest, hon har ju både man, barn och jobb. Och förmodligen ett ganska tråkigt och inrutat liv. Ha ha!  Ångestfaktorn har höjts från 8 till 9 av 10.

 

 

 

 

Åh, så trevligt! Ett oväntat paket dök upp i brevlådan idag. Det var en oväntad födelsedagspresent som jag fick lägga på en hög hylla så jag inte skulle öppna den direkt. Jag försöker jobba på min dåliga karaktär. I vilket fall som helst: när jag först såg kuvertet med presenten i så trodde jag först att den var fårån syrran. Handstilen var förvillande lik syrrans. I alla fall på mitt namn. När jag sedan tittade närmare på hur adressen var skriven så såg jag en del skillnader. Och det hade ju inte varit logiskt alls om syrran skulle skickat ner en present när hon kommer hit på fredag. Jag blev i alla fall väldigt glad och jag ser fram emot att öppna presenten på födelsedagen. Tack Ron!

 

Tisdag idag. Inte så många dagar kvar. Köpte ett par superdupebilliga skor på nyöppnade Wedins idag. 49 kronor är inga pengar alls.

Jag hittade också ett par sandaler som jag blev lite sugen på. Vi får se hur det blir.

 

Stockholmsresan strulade till sig lite idag. FFs bil har kört sin sista mil. Nu letar vi alternativa lösningar. Det ska väl lösa sig på något sätt, det är ju helt okej att flyga upp. Det går snabbare också, men då måste jag vara betydligt mer selektiv när det gäller att välja vilka skor jag ska ha med mig upp. Det oroar mig rätt mycket.

 

Onsdag imorgon. Ångestskala: 8 av 10.

 

Men vaffan! Helt plötsligt blev det måndag och nedräkningen har böjrat på allvar. Det var jag inte beredd på!

Jag har handlat mat för mycket pengar idag och inser så smått att den här festen kommer att ruinera mig på allvar. Jag hoppas verkligen att det blir en bra fest. Men med så mycket trevliga människor som jag har bjudit så ka ndet ju knappast gå fel.

 

Jag hoppas bara att jag orkar med att partaja hela kvällen. Jag blir ju knappast yngre. Tydligen. Det är jävligt orättvist. 

Och imorgon är det tisdag. Fan med.

 

 

Datorn kraschade lite i veckan. Det var ju jävligt dumt. Nu måste jag fjäska för någon datorkunnig kompis. Och det innebär att jag måste uthärda spott och spe när kompisen får reda på hur jäkla gammal min dator är. Och så måste jag ha fika hemma som tack för hjälpen. Tur att jag hittade ett kryphål så jag kan använda internet i alla fall. Vad skulle jag annars göra på kvällarna? Utan msn? Va?

 

Igår överraskade jag, Förortsmorsan och Fröken Elon Perato med en möhippa. Perato blev fasligt glad! Och lite, lite full tror jag. Förortsmorsan visade sig vara en sällsynt god poet och jag glömde bort att Magnus heter Uggla och inte Svan. Idag ryktas det om att Perato är bakfull. Det ska man vara efter en möhippa. Ett snuskigt förslag fick jag. Men det var inget som jag nappade på.

 

Schlagerfestivalen var ju sådär lysande för svensk del. Jag vill klaga lite på bildproducenten som hela tiden lyckades undvika snygg-Martin i The Ark för att istället filma ful-Jepson. Skäms!

 

Festförberedelserna är i full gång. Jag vet inte hur jag ska hinna allt, men det får väl lösa sig på något sätt. Jag måste boka boka bord på lämplig lokal också. Jag förstår inte hur det kan vara födelsedagsbarnets jobb bara! Jag har ju fullt upp med att krisa och ha åldersångest!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte mycket har hänt sedan sist. Ännu en anmälning till festen kom idag, och jag fick besked om att långväga släktingar kommer också. Det är en överraskning så jag måste öva på att se överraskad ut. Så här. Eller så här.

 

Imorgon kommer Fräulein C. Då blir det allvar minsann. Exjobbet skall lämnas in den här veckan har jag bestämt. Fast det vet inte Fräulein C om. Det blir en glad överraskning för henne.

 

Elva dagar kvar.

Helgen var lugn och ganska tråkig. Det blev ingen utgång med kusinen på grund av min begynnande förkylning. Jag kände mig ganska risig i lördags. Så jag stannade hemma och hamnade på en släktmiddag som var mer än lovligt tråkig. Min faster visade hur lite hon känner mig genom att fråga om jag ville vara med som "Veckans Jubilar" i lokalblaskan när jag fyller år. Eh? Detta är samma faster som hade ångest när hon fyllde 60. Och så undrar hon om jag vill vara med som ett fån i tidningen och ... nej, nej, nej. Och tillråga på allt så åt släkten upp min nyinköpta halvliter Ben & Jerry. Den som jag skulle kurera min förkylning med. Maken till fräckhet.

 

Idag har jag varit SFI-lärare. Det är vansinnigt roligt. Jag passade också på att gå hem från jobbet vilket tog ungefär en halvtimme. Mycket hurtigt. Imponerande att min varma kycklingcurry inte blev kall på vägen! Det kan blir en promenad varje dag nu, vilket borde vara ytterst välgörande för min lekamen.

 

Stressen inför glitter och glamour-festen har börjat. Fan. Jag har inget att ha på mig, jag har inte löst musik- och underhållningsfrågan ännu, jag har inte börjat laga mat och dessutom kommer jag att bli ett år äldre. Inget är rättvist.

 

 

Två veckor kvar. Herregud. Jag blir fan ta mig inte yngre någonstans!

 

Ja, vad mer har hänt? Så där mycket egentligen. Jag har kommit in i en Cream-fas. Japp. Världens första supergrupp, Jack Bruce, Ginger Baker och så klart Eric Clapton. Vilken musik! Fast jag var ruskigt rädd för A Mother's Lament när jag var liten. Men vem skulle inte vara det? Jag skulle kunna sitta här och skriva spaltmeter efter spaltmeter om Creams förträfflighet, men vem skulle vilja läsa min blogg mer än jag och möjligvis fadern då? Så ni får tro på mitt ord: Cream är fantastiska! Absolutely Fabulous faktiskt!

 

Just nu ser jag fram emot en viss fest i Stockholm löjligt mycket. Det är nästan så min 30 (andas, andas)-årsfest kommer i skymundan. Fast ändå inte. Jag blir säkert fullare i Sthlm än på min fest, fast å andra sidan kommer jag garanterat få fler presenter på min fest. Grejer är bra skit!

 

Imorgon ska jag tydligen ut med en kusin. Jag dövar hans ensamhet genom att pladdra på, han får betala spriten. Det är ok för mig.

 

 

 

Rackarns. Idag är det första maj. 1/5. Nu har nedräkningen börjat på allvar. Endast några få ynka dagar återstår av mitt liv som 20-någonting. Snart är domedagen här. Fadern hade den goda smaken att påstå att jag egentligen skulle fylla 40. Det blir så om man räknar så här tydligen: 1977-1987-1997-2007. Det gjorde inte ångesten mindre kan jag säga.

 

Och så frågar alla vad jag önskar mig i present. Eh, tio år tillbaka? Kan någon fixa det? Jag har inte hunnit fundera så mycket på det där ännu. men en laptop kanske? En digitalkamera? En bil? En resa till Söderhavet? Inte det, Dublin då? Jag vet inte. En klocka kanske?

 

Var hos förfädren häromdagen och höll inte på att komma hem med förståndet i behåll. En väldigt underlig konversation utspelade sig mellan mig och farmor:

 

- Nej, det vet jag ju. Men HJPÅ (yngsta kusinen på pappas sida) dricker ju kaffe ju.

 

Suck.