After worken förvandlades i förmiddags till en alkoholfri tillställning på Särahs balkong. Ketchup har ont i visdomständerna (gå till tandläkaren, gå direkt till tandläkaren utan att passera gå!) och kan därför inte joina oss på puben. Särah och jag beslutade oss då för en kycklingsallad i solen på balkongen. Väldigt vuxet. Trots förra helgens fylleslag (milt sagt) så börjar det rycka lite i partynerven, och då passar det ju utmärkt att gå på Mr Minx 30 årskalas imorgon. Det kommer att komma massor av folk som jag inte känner så det blir säkert roligt. Frågan är ju bara (som vanligt) vad jag ska ha på mig: min urringade Madonna-klänning eller min kurviga skjortklänning.

Shit, så hurtigt. Särah och jag har varit ute på en långpromenad med tillhörande analys av livet. Vi kom inte fram till så värst mycket... Men å andra sidan, hur många världsproblem har lösts under en hurtig promenad? Kan man verkligen komma underfund med meningen med livet när man promenerar i rask takt? Det känns som om vi har större chans att göra detta imorgon när jag och flickorna ska träffas på en after work.

 

Fick även idag reda på att mitt ex har berättat för sin bästa vän att hans förlovning var "en fyllegrej". Stabil kille. Good riddens.

Hur mycket Ben & Jerry's glass kan man äta på en vecka utan att bli sedd som en missbrukare? Jag funderar nu allvarligt på att ersätta minst två mål om dagen med B&J-glass. Jag vet inte vad en dietist skulle säga om en sådan kosthållning, men jag kan tyvärr räkna ut vad mitt midjemått skulle säga. Man får aldrig göra som man vill.

Jävla Växjö. Ja. Jag säger det igen: Jävla Växjö! Jag hittade inga skor alls. De enda skor som säljs överallt är Vagabondskor och de är lite lite för stora för mig. Det fanns i och för sig ett par rätt fantastiska Clarks-skor, men herregud, tusen spänn? Jag hade tänkt mig två skor för den summan. Det enda jag köpte var två linnen på MQ som jag likaväl hade kunnat köpa här hemma. Efter det började jag se aningens moloken ut, så Ketchup, den lilla vesslan lurade in mig på Make Up Store där jag tröstköpte två ögonskuggor. Den ena heter Ruby och är snyggt korallröd och den andra heter Carat och är - ja just det - guldfärgad. Och de passar ypperligt ihop. De passar också ihop med mycket annat i min redan smått överfyllda sminkbox. Det finns egentligen inget bättre än att shoppa smink. Alla dessa små tuber, askar, burkar, och  flaskor som är fyllda med så mycket underbara saker som gör dig snyggare, brunare, glittrigare, mer glamourös, eller som helt enkelt bara får dig att lukta oemotståndligt, kan pigga upp mig något enormt!

 

Förut trodde jag att det var FACE STHLM som var det allra mest underbara som man kunde hitta, men jag får nog erkänna att jag nu föredrar Make Up Store. Det känns fräschare helt enkelt. Och skuggorna är inte lika dyra, 125 kronor mot 139. Det är kanske inte så värst mycket som skiljer, men ändå. Nu vill jag bara ha smink därifrån. I övrigt var shoppingturen en besvikelse. Jag som verkligen hade räknat med snygga skor. Jag provade ett par högklackade som var rätt fina, men de hade öppen tå vilket i mina ögon gjorde dem lite tantiga.

 

Ketchup och jag åt på vårt stamställe i Växjö, kinakrogen vid stationen. De har en mycket trevlig lunchbuffé. Idag var de bästa rätterna en wokad kyckling med mucho, mucho vitlök, och någotslags honungsglaserat fläsk. Efter lunchen var det ingen idé att ens tänka på att prova byxor.

 

Ikväll verkar det bli en promenad med Särah. Det känns ambitiöst, men jag antar att jag måste. Jag ska försöka övertala henne till en after work med flickorna på fredag. Minxen var osäker dock. Synd. Då får det bli jag, Ketchup och Särah. Det duger fint. Vad ska man annars göra en fredag? Spendera kvällen med att prata på msn och vänta på att det blir lördag och jobb? Ja, förmodligen. I like it!

 

Jag fick precis en komplimang på msn av Knegarn: "Vilken tur att du finns, du är som norrlands guld, man får vara sig själv för en stund". Det var gulligt tyckte jag, så jag flinade fånigt en liten stund.

Nu fick jag lite ångest. Jag kanske inte hade behövt äta upp en halv burk Ben & Jerrys Peace of Cake-glass, men när jag väl hade börjat äta så var det lite väl svårt att sluta. Och nur har jag alltså fetångest. Och fet ångest. Det är inte länge tills Beach 2007 börjar och jag behöver verkligen inte se ut som om jag har ett par paket Ben & Jerrys runt midjan.  

 

I kombination med min fetångest och min fet-ångest så har jag även fått ångest inför morgondagen. Jag och Ketchup tänkte åka till Växjö för att hitta skor till mig. Det kan ju nästan bara misslyckas. Bara för att jag måste ha nya skor. Jag kommer att prova en hel hög med skor och komma hem tomhänt. Och sedan kommer jag att svära ve och förbannelse över Växjö. Det gör jag i och för sig alltid, men ändå.

Det blev inga Stones-biljetter idag. De är för dyra. Fast, å andra sidan... man vet ju aldrig om syrran eller fadern i hemlighet fixade några biljetter som jag kan få i 30 (andas.... andas...) årspresent. Det hade ju varit trevligt. Fast jag ska nog inte räkna med det. Tyvärr. Det hade annars varit den bästa presenten.

Idag skrev jag slut på de sista sidorna i min dagbok. Ja. Tänka sig att jag skriver faktiskt dagbok emellanåt med. En gammal hederlig pappersdagbok i denna digitala värld. Min pappersdagbok är, till skillnad från min blogg (som faktiskt också är en slags dagbok), högst privat. Om någon skulle läsa min dagbok så hade jag varit tvungen att ta livet av personen i fråga, och kanske även mig själv. Det finns mycket känsligt material i min dagbok. Saker som helst aldrig ska läsas av någon annan än mig. Någonsin. Om jag dör så måste jag först ha kommit fram till något arrangemang som säkerställer förstörandet av dagböckerna snarast.  

 

Det är något speciellt med att börja i en alldeles fräsch och ny dagbok. Sidorna är vita och jungfrueliga. En tabula rasa, if you will. Varje gång jag börjar i en ny dagbok så tror jag att detta är dagboken som jag kommer att skriva något helt sensationellt, livsomvälvande i. Jag kanske får ett nytt jobb innan dagboken är färdigskriven, eller så möter jag the man of my dreams, eller så blir jag på smällen efter ett one night stand. Eh, fast det sista hade ju inte varit så bra. Men det är sådana saker jag menar, stora saker. Big things. Cosas grande.

 

I verkligheten kommer väl min nya dagbok att fyllas med samma skit som jag alltid skriver om, fester, extraknäck och kanske någon gång om ett prinsfrö. Men man kan ju alltid hoppas på mer spännande saker.

 

För övrigt kan jag inte riktigt komma överrens med ordet färsigt. Vem använder det egentligen? 

Jag är så vansinnigt husmoderlig ibland. Som idag till exempel. Jag har dammsugit, diskat och tvättat lakan. Hell, jag har till och med hängt ut lakanen så att de ska få torka i solen. De luktar ju så gott då, och allt det där. Att husmoderlighet är en dygd har jag förstått på sistone. Jag är inte helt säker på att det är för mig direkt. Jag kanske borde bejaka min husmoderliga sida lite mer. Jag har också lagt märke till att män verkar gilla husmoderlighet, så det ligger kanske något i det där gamla ordspråket att man ska vara husmoder i köket, en hora i sängkammaren .. och ja, vad var det mer? Filosof i biblioteket? Naken i duschen?

 

Frågan är då bara hur jag ska gå till väga för att bli mer husmoderlig. Jag antar att jag kan gå en kurs. För mig handlar husmoderlighet rätt mycket om att laga mat. Det är inga problem, jag gillar att laga mat. Jag måste bara lära mig att laga riktig husmanskost. Man kan inte leva på varma mackor om man ska vara en riktig husmoder. Det kan vara så att det ingår vissa vårdande egenskaper i husmodersbegreppet också, ni vet, att ta hand om sjuka barn och så. Det kan bli ett problem. Jag tror inte att jag har ett vårdande ben i min kropp ens.

 

Klädvalet är en annan svår fråga. Måste man ha förkläde med volanger på sig när man lagar mat? Måste man ha små skor och kjolar? Är urringade klänningar ett big no-no?

 

Åh, alla dessa frågor. Jag kanske ska hålla mig till partypinglan istället. Henne vet jag i alla fall var jag har. Även om hon har sina svåra dagar ibland.

 

 

På något sätt måste jag lära mig att jag inte ska dricka tequila. Det blir aldrig bra dagen efter.

 

Inflyttningsfesten var väldigt trevlig. Det var mycket mat, mycket vin och mycket folk. Nästan för mycket vin. Dagen har varit svår.

Idag har jag köpt en klänning ur Madonna-kollektionen. Jag känner mig mycket trendig. Jag hade med mig Ketchup som smakråd och hon tyckte att jag såg ut som en docka. Förmodligen den onda dockan, men det sade hon inte högt. Lika bra det. I vilket fall som helst så köpte jag klänningen och mannekängade lite här hemma. Ska testa klänningen på Särah också innan jag bestämmer mig för om jag ska behålla den eller inte. Detta är känsliga grejer. Men jag vet ju i alla fall minst två 30 årsfester som jag kan använda klänningen på. Och apropå 30 årsfester. Idag så levererades inbjudningskorten till min egna 30 (andas... andas...) årsfest. Naturligtvis är de rosa. Nu får jag väl göra en gästlista och pricka av när folk börjar höra av sig och tacka ja. Om nu någon gör det.

 

Tillbaka till klänningen då. Den är smått fantastiskt egentligen, djup urringning, liten puffärm och denär svart. Det enda som jag funderar lite på är att den är liksom lite svajig runt höfterna och jag inbillar mig att det gör mina höfter och min rumpare bredare än vad som är nödvändigt. Jag vet inte, det kanske bara sitter i mitt huvud? I vilket fall som helst, om jag nu behåller klänningen så måste jag köpa ett par nya skor, och det är ju bara positivt, ty skor och handväskor kan man aldrig ha för många av. Det samma gäller läppglans och ögonskuggor.

 

Oh, ögonskuggor! Hittade en ännu mer fabulous ögonskugga på Kicks idag! Det var en grön nyans, en guldig, en mörkbrun eller, åt det lila hållet, och en bronsig skugga. Sån himla tur att jag har fått två rabattkuponger då som jag kan använda när jag köper skuggorna. Då känns det inte lika dyrt, de kostar ju 315 kronor...

 

Nu lyssnar jag på Fleetwood Mac igen. Med måtta. Jag vill inte hamna i Fleetwood-träsket igen på samma sätt som jag gjorde i november. Då spelade jag skivan dygnet runt i två veckor ungefär.

Stones kommer till Ullevi i sommar. Jag är vansinnigt sugen på att se dem. Det var ju några år sedan och de kommer nog inte ut på fler turnéer efter denna. Känns det som. Keith fyller 64 i år. Men biljetterna är fan ta mig hutlöst dyra, mellan 750 och 1200 kronor. Det är jättemycket pengar egentligen. Men det är ju faktiskt Stones. Jag funderar över helgen, biljetterna släpps d 26.

 

Fast det är ju ändå Stones. Faktiskt. Keith, Mick, Charlige och Ronnie. Och detta kan ju vara sista chansen. Och de är ju mina favoriter. Faktiskt. Stones. Ju.

 

 

 

 

Varför är jag så jäkla trött om kvällarna nu? Var det snorisarna som gjorde det? Hoppas det, för i så fall är jag pigg imorgon kväll när jag ska fika med Minxen. Det var ett tag sedan jag och Minxen hade en skvallerfika. Vi är vansinnigt upptagna både hon och jag så det är inte så lätt att få ihop våra upptagna scheman.

 

Nu är det Fråga Olle på tv. Maken till osexigare karl än den där Olle Waller har jag sällan sett. Herregud. Karlen är ju ett vandrande preventivmedel, han är alla anledningar jag kan komma på att inte ha sex. Uräcklig. Varför är han på tv? Och varför har de Bingo Rimér som gäst? Han är bra läskig han med. Tänder överallt, för att inte tala om hans korkade kommentarer. Jag tror att jag är allvarligt allergisk mot dumhet. Vilket är tråkigt eftersom det finns dumma människor överallt. Jag träffade en idag. En 63-åring som tror att hon är 22. Hennes undervisningsnivå är så tragiskt låg att det är överraskande att hon alls har ett jobb. Fast hon är ju degraderad från lärare till assistent.

 

Dumma människor finns överallt och det verkar inte som om man kan undvika dem.

 

 

 

Fan. Jag har precis smällt i mig en 100 grams Marabou frukt & mandel. Så här i efterhand ångrar jag mig lite. Jag behöver inte fler kurvor än de jag har.

 

Fixade ännu ett extraknäck idag som SFI-lärare. Många bäckar små... Jag antar att detta är mitt, eh, fjärde jobb då. Det gäller att göra sig oumbärlig på så många ställen som möjligt.

Sjuka människor. Det finns mycket sjuka människor här i världen. För andra dagen i rad har jag till exempel haft Ernst Kirschsteiger tittandes på mig när jag har kissat. Jag har vikarierat på By-skolan, i årskurs fyra och fem och inne på lärarnas toalett har någon uppenbart störd människa satt upp en A4-stor laminerad bild av Ernst Kirschsteiger. Och en bild på Barbados. Men den stör mig inte lika mycket som Ernst-bilden. Den liksom tittar på en när man kissar och man känner riktigt hur den undrar: "Var det schööönt?". Isch! Varför frågar jag igen, varför?

 

Ungarna då. Herregud. Jag förstår nu att jag har valt rätt som gymnasielärare. Alla tjejer är hästtjejer och killarna har killbaciller. Imorse gick det sönder en glasburk och en glas-ljusstake inom loppet av 20 minuter, och givetvis skulle alla ungarna försöka plocka upp glasskärvorna med fingrarna. Och vem hade fått ta hand om gråt och tandagnissel om någon skulle ha skurit sig? Ja, jag. Och vad tycker jag om gråtande barn? Inte. Om gråtande barn tycker jag inte.

 

Jaha, tillbaka till snorisarna imorgon, sedan butiksjobb på torsdag och några timmar SFI på fredag. It´s a busy life.

 

 

Helvete. Idag är det den 18 mars. Det betyder att jag har två månader kvar som en 20-någonting-människa. Om exakt två månader så fyller jag jävla 30 år. Det slog mig precis nu. Så jäkla hemskt. Två månader till ålderdomen. Två månader till.. till att 20 är ett minne blott och 40 är en verklighet som kommer närmare och närmare i en rasande takt. Jaha. Trettio år. Det känns inte helt ok alltså, jag menar, jag kan ju inte vara 30? När man är 30 ska man ha ett fast jobb, en plan, koll på livet. Jag har inget av det. Jag är nog inte mer än 22 egentligen, någon måste ha räknat fel någonstans.

 

Det finns många saker som jag undrar över när det gäller livet efter 30. Måste man til exempel klä sig vuxet? Är det inte okej med dödskalleluvtröjor längre då? Måste man investera i aktier istället för smink? Är det försvarbart att gå ut och partaja varje helg då? Kommer man orka att partaja varje helg eller måste man ha lugna hemmakvällar för att vila upp sig emellanåt? Kommer tanterna på Systembolaget aldrig att fråga mig om leg längre? Kommer pappa börja fråga efter barnbarn, kommer förfädren att fråga efter barnbarnsbarn? Och, kommer jag inleda mitt liv som en 30-någonting-människa med en rejäl baksmälla? Är det en bra början på resten av mitt liv?`

 

Vad är fel på mig? Två månader, herregud! Stanna tiden!

Tanken var att jag skulle sova ut idag. Söndagen skulle få bli min "sov hur länge du vill utan att få ångest"-dag. Det bestämde jag inatt när jag av någon outgrundlig anledning tittade på American Psycho i min ensamhet. Det var inget bra val. Jag fick zappa så fort Patric Bateman greppade en yxa, en motorsåg eller bet av en blygdläpp på någon stackars tjej. Konstigt nog så är jag ändå rätt fascinerad av den filmen, men varför sänder de den så jäkla sent!? De borde ju visa den när det är ljust ute så jag vågar titta på hela. För att få bort alla läskiga bilder så tittade jag på Jerry Springer tills jag däckade. Jag däckade av folks dumhet - fejkad eller ej. Eftersom jag inte trodde att jag skulle kunna sova efter American Psycho (jag läser inte ens den boken på kvällen) så bestämde jag att jag skulle sova länge. Det sket sig ju rätt kraftigt eftersom Chisstina ringde och väckte mig klockan nio imorse. Klockan nio. Skandalöst. Och när vi väl hade pratat i över en timme så var det ju ingen mening med att somna om. Då tittade jag på tv till halv tolv istället.

 

Dagen har varit så ofantligt lugn att den nästan har gått baklänges. Jag hade nästan bestämt mig för att gå ut en sväng, men då började det hagla så jag övergav den iden ganska snabbt. Nu är det fint vänder, men jag har ingen lust att gå ut. Jag skulle ha tvättat lite, men jag har inte kommit mig för att göra det heller. Sedan fick jag helt plötsligt inspiration och bestämde mig för att måla lite. Paprikorna blev förskräckliga, men räkorna blev rätt bra om jag får säga det själv. Jag har också printat ut en snygg inbjudan till min fest på läckert rosa papper. Det blev väldigt snyggt. Jag känner mig nöjd. Texten är inte så himla rolig som jag hade tänkt mig, men det kan ju bero på att jag inte är så himla rolig heller. Det är ju lite synd.

 

När jag var på Kicks igår så visade Kickan en alldeles urtjusig ny ögonskugga från Nouba som bestod av fyra färger; två gröna nyanser, en ljus och en bronsig. Eftersom jag snart också behöver en ny mascara så funderar jag på om det är rimligt att betala 250 kronor för en Dior-mascara och 230 kronor för en Nouba-skugga. Det blir hyfsat mycket pengar, men jag är övertygad om att jag kommer att bli en lyckligare människa om jag köper sminket. Och det där Nouba-rouget som jag passade så lysande i. Smink är en dyrbar last som jag har. Undrar om jag inte behöver ett nytt läppglans snart också.

 

Veckan verkar bli lugn, fika med Minxen, jobba i Butiken och inflyttningsfest hos Ketchup och Senap. Och lön!

Nu tror jag faktiskt att jag ska ta en öl till maten trots att det är söndag. Så rebelliskt. Typ. 

 

 

Lördag. Idag har jag gjort något som varje singeltjej borde göra minst en gång i halvåret. Jag har tittat på vigselringar. Nej, inte på ett sådant där tragiskt och desperat sätt, utan på ett ganska normalt och trevligt sätt: med en kompis. Jag tog en fika med min intellektuella väninna Perato idag och eftersom hon ska gifta sig så föll det sig ganska naturligt att vi tittade på guld, vitguld, diamanter i massor! Nej, jag provade ingen ring även om det kliade lite lite i fingrarna. Perato provade. Om jag hade provat så hade ringen förmodligen fastnat på fingret och det hade blivit jättepinsamt, så jag höll fingrarna i styr, men jag hummade lite ibland och nickade lite ibland. Jag tittade på andra smycken också och fastnade för ett alldeles förtjusande litet halsband med en supersöt dödskalle. Efter besöket i guldsmedsaffären gick vi vidare till Kicks där vi sprutade parfym på oss tills vi luktade som en hel bordell. Life is sweet.

 

Perato och jag diskuterade litteratur också. Det brukar vi göra. Idag var ämnet barnlitteratur och snart hade vi en ganska livlig diskussion som rörde huruvida Loranga är schizofren och vad är det egentligen som är fel på Dartanjang? Tigrar? Hur gick det egentligen för Marzarin? Är det dadaism eller naivism? Och varför lyssade inte Olle på sin mamma? Vad representerar Björnen? Är det barnmisshandel om man binder fast elva små troll i svansen när de ska sova? Hur kunde trollkarlen i Himalayas strand dricka upp sig själv? Och så kanske den allra mest brännande frågan: Varför föredrar Alfred att supa och slåss med grabbarna istället för att vänslas med Lina? Alla dessa svåra frågor!

 

Jag inhandlade även en ny bok idag: Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson. Det ska bli väldigt intressant att läsa den. Och den var på halva reapriset, ännu bättre! För övrigt är Honorine Hermelin ett helt fantastiskt namn.

 

Jaha. Agerade smakråd via webcam idag också, jag är lysande på att ge andra klädråd. Själv kan jag (om det är riktigt illa) fundera på en outfit en hel dag och ändå få spelet för att den inte är helt rätt när det är dags att ge sig iväg. Det händer inte så ofta dock. Det är himla tur.

Har fått rapport om att den utvalda outfiten var dansvänlig, vilket jag tyckte var bra!

 

Tog med mig Särah på bio idag med, vi tittade på Music and Lyrics med rom-com-genrens mästare: Mr Hugh Grant. Han spelade sin vanliga roll, aningens förvirrad brittisk heart-throb som till sist får tjejen. I detta fall är tjejen Drew Barrymore som spelar sin vanliga roll, aningens förvirrad amerikansk heart-throb som till sist får killen. Jag blev lite varm om hjärtat och log fånigt minst tre gånger så filmen får fyra Horace av fem möjliga. Pluspoäng för den fantastiska låten Pop goes my heart och Hughs frisyr när han är med i 80-talsvideon. Det var flera personer på bion som inte skrattade när jag och Särah skrattade åt de lite mer raffinerade skämten (johodå, sådana fanns!) vilket fick oss att skarpt ifrågasätta deras intelligens. Mitt förakt inför pöbeln vet inga gränser.

 

Imorgon är det söndag och dagen är ännu en tabula rasa. Jag kanske till och med gör något nyttigt. Men förmodligen inte.

 

 

Åh, fick ett oväntat telefonsamtal från en totalt oväntad person med en totalt oväntad röst och en totalt oväntad dialekt ikväll. Det var mycket roligt och det piggade upp en hel del. 

Jag var på en smått fantastisk Levellers-konsert igår på Stoltz. Jag har väl aldrig varit ett stort Levellers-fan, men jag minns ju att de var ganska inne i början av 90-talet och jag har alltid gillat deras musikstil. Jag är svag för irländskinspirerad musik, hör jag en elgitarr, en fiol och en mandolin så tar det inte många minuter förrän jag dansar.. Eh. Tillbaka till Levellers då. Två gånger ropade publiken in dem efter sista låten så de spelade väl i en och en halv timme. Jag missade sista bussen hem och fick kinesa hemma hos fadern och Magpie. Pappa och jag övade oss lite i att headbanga och göra coola hårdrocksgester med händerna. All övning inför Metallica är bra övning.

 

Jag träffade också min gamla klasskompis från gymnasiet, Kjellman. Han är numera journalist och säger coola journalistsaker i stil med: "jo, det var på ett knäck som jag gjorde förra veckan...". Jag tar det med en nypa salt. Vi pratade så klart gamla gymnasieminnen, jag påminde honom om ett par foton där han ser totalt galen ut (och jag med... i vanlig ordning) och han påminde mig om incidenten där jag lyckades sabba hans inlämningsuppgift i tyska inte mindre än tre gånger. Kjellman är en av de få klasskompisar som jag faktiskt uppskattar att prata med. Speciellt nu när han har lugnat ner sig rätt rejält. Men han är ändå ganska hysterisk.

 

Idag väntar jag på att Maffiga M ska komma hem till mig med färska frallor. Vi ska fika och skvallra lite. Jag borde egentligen ta itu med uppsatsen, men aaaah, jag har ju så svag karaktär. Det känns mycket mer intressant att fika med Maffiga M som efter en så där åtta år har beslutat sig för att dumpa gubben, sälja huset och börja om. Det ska bli mycket kul att följa hennes singelliv, hon och jag har ställt till med en hel del dumheter i våra dar. Att våra föräldrar bara släppte iväg oss på den där Magalluf-resan, herregud.  

 

Min lillasyster meddelade i telefon härom dagen att hon tycker att jag är omogen. Jag förstår verkligen inte vad denna totalt omotiverade kommentar kom ifrån. Kan det bero på att jag ibland sjunger Alfons Åberg-låten när jag kör bil?

åh, denna dagen i mitt liv alltså! Farmor och farfar - hela dagen. Varje gång jag träffar farmor så förundras jag över hur ingenting är roligt och att hur livet verkar kretsa kring eventuella läkarbesök och sjukhusvistelser oavsett om de är i dåtid, nutid eller framtid. Och jag som trodde att jag gjorde något som hon möjligen skulle kunna uppskatta när jag tog med henne till stan för att handla lite. Men nej, Cityhallen har alldeles för dyrt kaffe (det skiljer hela 3 kronor) och det var ju ingen mening att gå och ta en fika för vi skulle ju ändå dricka kaffe när farfar kom och var det verkligen nödvändigt att köpa frallor för hon hade ju tagit med sig grovt bröd (jo, hon hade faktiskt gjort det) och ville jag inte ha kokt skinka (trots att jag flera gånger sade att det är äckligt). Aaargh! Jag kan inte låta bli att undra om denna dagen var ett slags straff för något jag inte har gjort (eller, för all del, något jag har gjort). Är detta ett straff för min svaga karaktär?

 

Okej, för att koncentrera på det positiva då. Jag fick ju lite mat och så när farmor och farfar ändå handlade (jag var me i affären två (2, dos, two, zwei) gånger. Dagens facit blev: en HP sås, en liter juice (inte jos, aldrig!), en liter mjölk, en HP sås, två lunchkorvar, en tub senap, en flaska ketchup (allt för att förbättra min korvupplevelse?) och Martin Bircks Ungdom av Hjalmar Söderberg. Ja, det var nog allt. Jag höll också på att få ett nervsammanbrott. När förfädren hade åkt var jag helt jäkla slut och somnade på sängen med Martin Birck i famnen.

Det finns inga ord för att beskriva farmor. Farfar är betydligt coolare och vi kommer också bättre överens. Det bästa med idag var ända att jag fick köra hans bus-bil. Sexton köttbullar fick jag också. Men de är slut nu. Jag åt upp dem tillsammans med kokt potatis och sås och grönsaker. Värsta husmodern.

 

Och nu är det kväll igen. Imorgon ska jag kränga underkläder i Butiken hela dagen och på kvällen ska jag se Levellers tillsammans med min fader faktiskt. Det är konserttraditionen. Funderar på att gå hem till Ketchup och få lite lunch imorgon också. Åh, gratis lunch, gratis middag och Levellers (ölen lär jag ju få betala själv), om man bortser från butiksjobbet så kan ju morgondagen bli riktigt trevlig!

 

Ikväll har jag ett litet dilemma. Jag vill hemskt gärna sitta och surfa lite, men så är det ett dubbelavsnitt av Grey´s Anatomy. Undrar om jag inte kan vrida teven lite så jag kan göra båda sakerna på en gång. That´s multitasking for you!