Nu brottas jag med tanken på om jag möjligtvis ska rätta brevet med rödpenna och skicka tillbaka det till fastighetsägaren eller inte. Kan man bli vräkt på grund av ett sådant tilltag månne?

Jag och Minxen spenderade halva kvällen hos Hudterapeuten där Minxen gjorde en ansiktsbehandling medan jag plågades med varmt vax. Jag blev lite avundsjuk på Minxen när hon såg fräsch och frisk ut efter ansiktebehandlingen medan jag såg gammal och grå ut. Fast å andra sidan har jag lena ben och annat, men det har inte hon. Men nästa gång ska jag nog ta en ansiktsbehandling också. Eller en massage. Hudterapeuten kan så mycket! Och hon är söt och glad och trevlig också.

 

Idag köpte jag min rock-tshirt. Den är svart. Ikväll kanske jag ska mannekänga lite här i min ensamhet. Imorgon ska jag packa. Sen åker jag.

 

Åh, lönedag! Åh, räkningr. Åh, jo, men visst blev det lite pengar kvar. Tillräckligt mycket för att köpa makaroner och guldspray så jag kan tillverka årets julklappar. Sen kan jag slå in mina egentillverkade julklappar i gamla räkningar för att spara pengar på omslagspapper.

 

Förutom det lilla bakslaget när jag betalade räkningarna så har dagen varit bra. Jag vågar nästan räkna med att resten av veckan kommer att bli bra med. Idag hade jag nämligen min längsta dag på hela veckan. Jag kom till jobbet vid halv åtta på morgonen och lämnade lokalerna vid halv sex på kvällen. Allt efter idag kommer att vara lugna gatan. Lektionerna gick också bra, den nya c-gruppen verkar bli kanonbra och sötnosarna i b-gruppen skrev gåtor av glatta livet. Jag har inte skrattat så mycket på länge.

 

Imorgon blir det smärta hos Hudterapeuten (förhoppningsvis kommer Minxen att komma ihåg vinet) och sen ska jag hämta lilla resväskan hos faderskapet. Den ska packas med omsorg ty det finns liksom inget utrymme för hur mycket packning som helst i helgen. Jag vet inte hur det ska gå, jag ska ju få ner både sminkväskor och ligga-trosor och min nya top. Ja, just det. Jag hittade en ny top igår som jag tänkte ha på festen. Det är en liten halv-rockig sak som säkert kommer att bli helt rätt ihop med ett par jeans, armband, dödskallehalsband och sotiga ögon.

 

Tisdag. Imorgon är det onsdag. Matlåda: indisk kyckling med ris. Precis som idag.

 

 

Dagen har varit ganska svår. Den stillsamma after work-ölen med Maffiga Mia spårade ur rätt rejält och jag var hemma senare än vad jag hade tänkt och absolut fullare än vad jag hade trott. Vid ett tillfälle så var det nästan som att jag festade med LaKex i Stockholm. Jag var vansinnigt trött när jag och Särah var och åt frukost imorse och jag kan inte påstå att jag är mycket piggare nu trots en hel eftermiddag i soffan. Men som legitimerad partypingla måste jag rycka upp mig och ge mig iväg till Rügiles 30-årskalas om en liten stund. Först ska jag stega genom stadens hank och stör för att hämta Sauct Minx som jag vet är lite försenad. Jag har klädångest och ska se om jag kan damma av en gammal tur-top som när det begav sig alltid gjorde så att jag fick rejält med uppmärksamhet. Ikväll känner jag inte att jag behöver sådan uppmärksamhet, men jag har en känsla av att topen kan funka rätt bra med mina skor.

 

Om en vecka är jag på puben i Sthlm och rockar hårt. Jag hade först tänkt att ha en tub-top då, men sen kom jag på att en sådan inte är helt lämplig när man ska hoppa runt och headbanga. Klädångesten är ett faktum även för den festen.

 

Det är torsdag, jag har tvättat kläder och mitt hår. Nu sitter jag i soffan, tittar på Simpsons och känner mig rätt nöjd med saker och ting. Dagen har varit bra helt enkelt. Och imorgon är det fredag och helg och bara en vecka tills min Sthlm-resa. Ja. Ibland mår man bra.

Ibland finns det inte så mycket att skriva om. Jag vill att veckan ska gå fort för jag misstänker att det kan bli en trevlig helg med 30 årskalas och allt. Och sen vill jag att veckan därefter går fort med för jag vet att helgen kommer att bli mycket, mycket trevlig. Helgen däremot kan gå långsamt. Nästan baklänges. Fast med min tur så kommer den säkert att gå i raketfart bara därför. Det är jävligt orättivist.

 

Something is rotten in my fridge. Nej, jag menar inte att det ligger något och ruttnar där, det är bara det att den låter konstant. Den brummar. Den låter. Den stör mig. Imorgon ska jag ringa fastighetsskötare och be honom kolla på den. Om han nu möjligen vet vad det är som är fel på den. Jag skulle hemskt gärna vilja ha en ny kyl. Eller bara en tyst en. Och om någon skulle kunna tänka sig att fylla den med goda viner, ost, kex och andra härligheter så lovar jag att jag inte ska klaga mer.

Åh, idag tränade jag så stenhårt att jag nästan svimmade. Det hände när jag skulle dricka vatten. Jag kände inget speciellt, men när jag drack vatten blev jag helt otroligt light headed. Så jag fick nästan sätta mig ner. Efter lite vatten så mådde jag bra igen. Jag riktigt kände hur fettet smälte och jag blev smalare och snyggare.

 

Nu blir det teve resten av kvällen. Because I am worth it.

Nu har jag inte skrivit på ett par dagar. Inspirationen har inte infunnit sig direkt. Helgen har varit lugn. I lördags tvättade jag lite kläder i huset och höll på att dö när jag såg en jättestor spindel på väggen. På kvällen drack jag årets första mugg med glögg och sorterade böcker. Sedan tittade jag på fotboll och pratade med Ron på msn. Det var ett väldigt intressant samtal som mynnade ut i att jag inte kommer att behöva byta namn efter giftermålet. Det gör han.

 

Idag hämtade jag tvätten i huset, pappa kastade ut spindeln som inte hade rört sig sedan igår och jag hämtade hem lite böcker. Sen räknade jag alla böckerna nere i gamla sovrummet. Det var 224 stycken. Plus kanske 70 böcker uppe. Så, jag ska ha hit 300 böcker till. Det kan jag säga, har jag inte plats till. Jag får göra som jag har gjort tidigare; stapla dem på varandra i bokhyllan. Det blir kanske inte snyggt, och det kan hända att min anala bokhylleordning störs lite.

 

Nu sitter jag i soffan och har precis fikat färdigt med Mafalda. Snart ska jag träna, men först ska jag fylla på med lite mackor och ett glas läsk så jag inte däckar mitt under mitt powerstrike-pass.

 

Vilken lat helg. En helg helt i min smak.

Det betyder snart på arabiska. Snart är jag klar med min dumma inlämningsuppgift till min Svenska 2-kurs. Jag har egentligen rätt mycket att blogga om, men jag hinner inte nu. Men [fed shwya].

 

(Och, ja, jag skriver detta med viss reservation för stavningen på det arabiska ordet. Ja. Jag vet.)

Fem timmar tog det, men nu är Fräulein C och jag klara med alla ändringarna i exjobbet från helvetet. Det roliga var att vår handledare, som påstått att vi var inkonsekventa, var lika inkonsekvent själv i sina anmärkningar. Att hon sedan inte verkar behärska Harvardsystemet gjorde både mig och Fräulein C vansinniga. Det var för en gångs skull jag som fick lägga en lugnande hand på Fräulein Cs axel när vi telefonkonsulterade Herr Fräulein C. Att plugga tar inte bara fram mina bästa och sämsta sidor, utan även Fräulein Cs. På så vis är vi en lyckat kombination eftersom vi är lika snobbiga när det handlar om akademiska spörsmål. Vi ser ner på outbildat pack och vi kan diskutera postmodernism i timmar och vi är båda lyckliga medlemmar i Klubben för Inbördes Beundran. Jag är rädd för att vi är ganska outhärdliga tillsammans. I alla fall om vi sitter i en föreläsningssal. När vi studerade engelska blev var vi två lärares teacher's pets till mångas stora förtret. Men som tur var så var våra två favoritlärare tillräckligt skruvade själva för att uppskatta våra utsvävningar inom queer-theory och postmodernism.

 

Men de lyckliga dagarna är över och så snart vi har fått våra lärarexamina så är vårt akademiska samarbete över. Det är lite synd och vi har faktiskt pratat lite om att skriva argsinta artiklar och insändare och skicka till olika lärartidningar bara för att få dels reta upp oss över hur skolan fungerar (eller snarare inte fungerar) och dels för att få samarbeta igen. Det är få människor som jag kan diskutera teorier och metoder med. Det är därför jag uppskattar Fräulein C så mycket.

Fredagarna kommer snabbare och snabbare nu för tiden. På ett sätt är det bra eftersom det innebär att jag trivs på jobbet, därigenom blir dagarna inte så dryga. Det är inte bra eftersom jag blir äldre och äldre för varje fredag. Äldre och äldre. Om lite mer än ett halvår är jag 31. Nu är jag närmare 40 än 20. Man kan bli deprimerad för mindre.

 

Idag var det otroligt lyckat på jobbet. Perato var fredagsslö och jag hade haft en föga inspirerande repetition av grupp 2-verb. Då fick vi en snilleblixt! Vi slår ihop b-grupperna och låter dem prata med varandra. Och vilken fantasktiskt bra idé det var! Alla pratade jättebra och de pratade svenska! Inte ett arabiskt ord hördes, eller, nja, det var kanske att överdriva, men det var inte mycket arabiska. Det var mest jag och Perato som lärde oss att säga nyttiga saker i stil med ingen paus på både irakisk och palestinsk arabiska. Perato och jag gick omkring med fåniga flin på läpparna resten av dagen och detta kan kanske bli ett stående fredagsinslag. 

 

Helgen kommer att bli lugn och tråkig tror jag. Imorgon kommer Fräulein C. Vi ska äntligen fixa klar vår helvetesuppsats. Imorgon måste den bli klar. Nu måste jag ha mina jävla poäng så jag får mitt examensbevis och därmed mer lön. Högre lön kan man alltid behöva. Det har tagit alldeles för lång tid och jag är så vansinnigt trött på uppsatsen.

 

Att studera tar verkligen fram mina bästa och mina sämsta sidor. Jag älskar att plugga och jag tycker att det är jätteroligt att sitta och anteckna på olika föreläsningar, men samtidigt blir jag enormt kritisk och jag börjar hata mina medmänniskor intensivt. Jag har pluggat med så mycket folk så det är inte sant. Och jag skämtar inte om jag säger att 90 % av dem har varit totala idioter som inte har begripit vad det är de har studerat. Tänk bara på alla medelålders tanter på lärarutbildningen (t ex Det Svarta Hålet) som var helt hopplösa. Eller tanterna som pluggar svenska2 med mig nu. Att jag inte dog på första föreläsningen! Vilka miffon. Allt blir så personligt, deras elever, deras erfarenheter, deras bladibladibla. Att de inte förstår att ju mer de blabbar på om sina personliga problem desto längre är vi fast på en föreläsning som i bästa fall är hyfsat intressant. Det blir samma sak som när jag träffar tråkiga släktingar; jag vill säga saker bara för att provocera. Jag vill slänga dryga teorier och metoder i ansiktet på dem, jag vill bryta av deras blyertspennor och jag vill sudda sönder deras suddgummin. Folk! Folk! Jag hatar dem.

 

 

Torsdagar är långa. Jättelånga. Jag har inga lektioner förrän klockan halv tre. Vid det laget är eleverna fasligt trötta. Idag hamnade vi i datasalen där de tittade på hushållsgrejer. En av killarna vill hyvla ost med en stekspade och en av tjejerna berättade om första gången hon åt sill på midsommarafton.

 

Jag vet inte, men det är något som gör att jag inte kan koncentera mig riktigt på saker nu för tiden. Jag är fasligt rastlös och zappar fram och tillbaka på teven och mellan olika websidor. Vad är fel med min koncentrationsförmåga? Äter jag för mycket socker? I helgen får det bli ett nytto-ryck för att se om jag blir mindre rastlös utan socker och läsk och elände. Aaarrgghhh! Vad är fel med mig?

Nu har jag inte ont i halsen och jag känner mig mycket bättre. Jag känner mig inte alls lika ruggig idag som jag gjorde igår och i förrgår. Det betyder att jag visst kan gå ut och dricka öl och skvallra med Lila K imorgon. Men det vet inte Lila K ännu, såvida hon inte läser min blogg ikväll. Ett sms vore kanske på sin plats.

Fredagen kommer säkert att bli tung. Men å andra sidan så ska jag verkligen inte gå ut i helgen. Nej, helgen viger jag åt tråkigt skolarbete som jag ligger efter med. Den nya delkursen börjar på fredag nästa vecka. Då måste jag åka upp till jävla-Växjö igen. Jävla Växjö.

 

Gårdagens flätor gav eko även till dagen och jag fick höra att jag hade varit så fin i håret. Kanske flätor ska bli min nya grej. Kanske kan jag ha flätor på forumfesten.

 

Två sms senare: Ölen är uppskjuten till nästa vecka. Det gör inget. Då har jag något att se fram emot då. Och att vara lite lite bakis i jävla-Växjö kan väl inte vara fel?

 

Nu har jag bokat flyg till Stockholm igen. Herregud, jag kommer att ruinera mig på dessa flygresor, men det är ju helt klart värt det. Den här gången ska jag upp på Forumfest och gå på Sajko-konsert. Det blir kul att träffa forumflickorna och forumpojkarna igen och det blir kul att festa lite med dem. Framför allt blir det ju kul att träffa Ron så snart igen även om en helg är fasligt kort tid. Vi har så mycket ingenting (och en hel del någonting) att göra så tiden inte räcker till. Men en helg är bättre än ingen helg och nu kommer jag till Stockholm på fredagseftermiddagen. Och dessutom så hoppar jag över en träff med Lillasyster. The things I do alltså! Jag väntar mig jubel, glada tillrop och fina klappar. Eller lite hångel.

 

Flätor var dagens word de jour. Jag hade en sällsynt sunkig dag igår vilket gjorde att jag inte hade lust att tvätta håret. Jag var frusen och hade ont i halsen så håret fick vara fult. Imorse var jag inte speciellt nöjd med mitt hår och hästsvans verkade inte speciellt smickrande så jag gjorde två flätor istället och svepte en blå sjal runt halsen. Och vilket lyckokast det var då. Min nya look fick många komplimanger av eleverna och jag var så söt så. Flätorna som nyss hade varit min träningsfrisyr blev en gångbar och praktisk vardagsfrisyr som hjälpte mig ur en besvärlig hår-situation. Detta ska jag komma ihåg och det är inte omöjligt att flätorna gör comeback snart igen. Nu skulle jag bara vilja lära mig att fläta en fläta bak i nacken, men då kanske jag behöver lika långt och svallande hår som Perato. Så långt blir mitt hår aldrig.  

 

Nu märks det för övrigt att vintern är på väg. Mina händer börjar bli torra och min rosendoftande handkräm börjar ta slut. Det finns ingen ände på mina i-landsprogram.

 

 

Nu är jag ynklig. Jag tror jag börjar få ont i halsen och jag känner mig lite ruggig. Men en kväll i soffan med te och clementiner ska väl bota det, hoppas jag. Synd, för jag hade tänkt att ta itu med träningen den här veckan. Jag skulle hänga med Perato på ryggympa idag, men jag tränar inte om jag börjar få en infektion i kroppen. Det är inte bra.

 

Idag fick jag ryta till på jobbet. Jag vet inte vad det var med mina elever idag, men de lyssnade inte ett dugg på vad jag sade. De pratade i mun på mig och varandra och till slut tröttnade jag rätt rejält och smällde en pärm i bänken i vredesmod. Då blev de tysta minsann. Sen fortsatte jag prata med ett änglalikt leende och sockersöt röst. Don't mess with Messa säger jag bara.   

Dagen har varit tråkig. Vi var på Lillkusinens 25-årskalas. Det var tråkigt. Det är oftast tråkigt när man måste tussas ihop med släktingar på en söndagseftermiddag. Och än värre blir det när man måste vara artig och ta i hand och hälsa fint. Herregud, det är ju inga nya människor direkt. Det är så jävla överdrivet. Jag blir helt obstinat och vill säga provocerande saker bara för att jävlas och för att få en reaktion av alla beiga människor. Jag vet inte varför jag blir sån. Men det slår aldrig fel.

 

Den här gången stannade vi inte så länge eftersom Lillasyster skulle med flyget. Vi stressade stackars Faster så hon hann knappt äta upp maten innan hon rusade ut i köket för att sätta på kaffet och vispa grädden till chokladtårtan. Rätt som det är så kommer Farmor och utbrister i ett: Kan inte Messa duka lite där inne då? Eh? Va? Vad i hela friden fick hon det ifrån? Vaffan, duka själv. Jag är gäst här. Hallå? Ja, ni ser, det är såna små saker som gör mig galen och obstinat på släktkalas. Jag klarar inte av det. Jag blir tretton år igen. Släkten tar fram mina sämsta sidor.

 

Tur att Lillkusinen tyckte om sin present i alla fall. Tänk, en bok som han faktiskt kommer att läsa!

Jag dreglade precis på min laptop.

Det är något som inte stämmer. Det är lördagskväll, jag är nyduchad och borde alltså vara redo för partyparty. Men det är jag inte. Inte ännu i alla fall. Det är väl bara en tillfällig svacka, men faktum är att jag inte har varit partysugen på hela veckan. Det är väldigt konstigt. Jag har en känsla av att gamla synder kommer att komma ifatt och bita mig i örven på krogen ikväll, men om jag gömmer mig bakom ett tjockt pansar av tjejkompisar så tror jag att allt kommer att gå bra. Det passar inte så bra med gamla synder just nu känner jag.

 

Just nu hoppas jag mest på att Lillasyster hänger med ut på krogen ikväll. Chansen verkar liten, men det vore jätteroligt. Hon har duschat i alla fall så det verkar ju lovande. Snart måste jag laga mat eftersom vi ska bjuda fadern och Magpie på indiskt ikväll. Men så snart maten är uppäten så får de gå eftersom tjejerna kommer hit. Det blir min första förfest kan man säga.

 

Om jag nu lyckas uppbringa någon partystämning.