Klockan är bara tjugo över fem och Fräulein C är redan på väg. Detta kan vara något slags rekord. Jag är däremot inte på väg. Jag har inte ens släpat mig in i duschen ännu. Men vi har kvällen för oss. Det lutar väl åt en öl ute så småningom, även om inget är bestämt.

 

Idag köpte jag en ny rosa bh i den smått astronomiska storleken 80 G. Det är nästan inte sant. Så stora bröst kan jag ju inte ha. Men det var en fin bh och så fort den kommer in i svart ska jag ha en till.

Så mysigt det är att sitta med en varm laptop i knäet, hela magen full av god mat och rödvin, med bra musik i högtalarna och snacka framtida möbelinköp med en snart-sambo.

Mitt forum strular och jag känner mig hemlös. Menlös. Kontaktlös.

 

Morgondagens spa-eftermiddag med Förortsmorsan blir inte av. Jag får roa mig på annat vis, ta en varm dusch eller göra en ansiktsmask. På lördag kommer Fräulein C hit med vin och mat. Vi ska skvallra och lösa världsproblemen. Måhända diskuterar vi lite postmodernism eller queerteori. Om vi känner oss riktigt lössläppta kanske vi läser högt ur Heart of Darkness. Fast jag ska nog mest koncentrera mig på vinet.

 

 

Min pojkvän är sjukt het - på arbetsmarknaden. Han har två intervjuer på en vecka. 

 

Jag hoppas att jag är lika het den dagen jag söker nytt jobb. Det borde ju underlätta -åtminstone om det är en manlig chef.

 

 

Tränings-bh. Sport-bh. Jag kanske har fått afasi?

Jag vet inte vad det är som har hänt, men träning verkar vara det enda jag kan tänka på nu för tiden. Kanske försöker jag träna bort någon sorts frustration? I vilket fall som helst så hängde jag med Lila K till sportaffären idag. Hennes gym hade någonslags bonuskväll där vilket betydde att man fick handla lite billigare. Lila K köpte träningskläder och skor för rent astronomiska summor. Själv var jag lite blygsammare och köpte enbart ett par svarta träningsskor som hade kostat 1000 kronor. Jag fick dem för 600. Jag hoppas bara på att de inte kommer att ge mig för svåra skavsår.

 

Det jag egentligen skulle köpt var en ny tränings-bh. Men det fick jag ge upp ganska snabbt. Det är tydligt att dessa bröst enbart vill ha glitter, glamour och spetsar, inte rejäla axelband och käcka färger. Ingen av tränings-bharna passade. En var okej, men den var inte alls fast nog. Jag vägrar att skumpa omkring i en halvtaskig bh. Mina bröst är värda det allra bästa!

 

På torsdag är det power strike igen! Wohoooo!

Det har nog aldrig gjort så ont i mina axlar. Jag kan inte lyfta armarna över huvudet och jag har hittat konstiga muskler strax under revbenen. Imorgon kan jag kanske inte ens komma upp ur sängen. Jag väntar på att sparkarna vi gjorde idag ska göra lårmusklerna obrukbara. Mina biceps kommer förmodligen hindra mig från all sorts skrivarbete och att bära en tung pärm är väl inte ens att tänka på. Min enda tröst är att Perato-Ofelia kommer ha lika ont som jag. Sen får väl de arabiska pojkarna göra lite nytta och ta hand om mina saker.

 

Nu intar jag soffläge. Jag kanske får sova här. Man vet aldrig sånt.

 

 

 

 

Fast jag kommer bli sjukt smal. Jag känner det på mig.

... till ren och skär smärta. Snart blir det power strike. Mina muskler värker. Jag längtar!

Två tuffa träningspass på två dagar. Imorgon blir det ett till. Om jag inte blir smal och smärt nu så vet jag inte.

Gårdagen gick hyfsat. Fastern trodde att min fabulösa svarta ögonskugga var en blåtira. Jag vet att jag är okej på att sminka mig, så detta bekräftar bara vad jag hela tiden har trott; hon är galen. Annars var det rätt okej. Rätt. Lillkusinens nya flickvän satt och pratade pelagonier med faster och farmor. Lillasyster och jag flinade elakt.

 

När jag kom hem pratade jag naughty stuff med Fräulein C och framåt småtimmarna ringde Ron för ett nattligt samtal. Man kan nästan säga att det var ett booty call.

 

 

 

1) Man funderar lite över eventuella fet-kommentarer.

2) Man funderar lite över eventuella biologiska klockan-kommentarer.

3) Man blir förföljd av 19-årig yngling och förhörd av densamme.

 

Behövs det mer? Åh, jo, man ringer till sin fader för att förklara läget och får rätt oinspirerad feedback.

 

 

Så nu ska jag gå på fest och vara jävligt glad.

Vuxenutbildningens bud, nummer 1: Du skall icke hota din lärare ity du då kommer bli tillbakaskickad till den skola du kom från.

Vuxenutbildningens bud, nummer 2: Du skall icke ljuga för din lärare ity du då kommer bli tillbakaskickad till den skola du kom från.

Vuxenutbildningens bud, nummer 3: Du skall icke snacka skit till din vägledare ity du då kommer bli tillbakaskickad till den skola du kom från.

 

Som ni förstår är problemet med Slyngeln löst. Han skickas tillbaka till gymnasiet (var så goda, före detta kollegor. Här får ni för att ni gjorde livet surt för mig när vi jobbade tillsammans, moa ha ha ha ha!) och får inte sätta sin fot hos oss igen. Han är inte skolmogen, det är en tragisk historia, men vi måste kunna jobba. Det han behöver kan vi inte ge honom. Bort och väck.

 

Veckans tjafs satte sig i mina axlar och i min nacke som värkte rejält under gårdagskvällen. Idag får jag nog köpa en värmekudde. En varm handduk hjälper ett tag, men det är nog tyngden från vetekudden i kombination med värmen som mina axlar behöver.

 

Nu är jag nytränad. Perato-Ofelia och jag testade Aerolates, en slags kombinerad aerobics-pilates-grej med mycket statisk träning, som jag i och för sig gillar, rejält svettig blev man också, men så jätteroligt var det inte. Jag är helt enkelt mer för våldsamma träningspass där jag kan skada en imaginär motståndare. Det är så jag får ut mina aggressioner tror jag. Jag har varit tämligen lugn i humöret den sista tiden.

 

Ikväll går jag mot min offentliga avrättning. Det är 85-årskalas för farfar och hela jävla faderssläkten kommer. Jag ser inte fram emot fet-kommentarer eller bebis-kommentarer och ikväll kan bli den kväll då jag helt enkelt bryter ihop. Man vet aldrig sånt i förväg, men i linje med mitt smalare liv så tänker jag inte heller ta någon skit.

 

Gah!

Det har varit ett jobbigt dygn. Igår kväll blev jag ledsen för att ett teveprogram satte igång tankarna och det slutade så klart i tårar.

 

Idag har jag inte haft det så roligt på jobbet. Slyngeln i min ena D-grupp har betett sig illa hela terminen, mer eller mindre, men idag slog han alla rekord. Han hade ingen bok med sig, anklagade mig för att ha snott hans lilla röda skrivbok och han började tjafsa om SFI-provet igen. Jag och Bruce beslöt oss för att ta ett snack med honom för att se vad det var som var fel. Det samtalet gick på rundgång ett par gånger tills jag tröttnade och sade att vi skulle ringa hans vägledare och min chef för att ta ett rejält snack. Då beslutade Slyngeln för att kläcka ur sig: Om du gör problem för mig ska jag göra större problem för dig. Eller något i den stilen. Det var ett klart hot riktat mot mig och det kan man naturligtvis inte bara glömma så där. Slyngeln fick gå hem.  Resten av klassen såg hur upprörd jag var så jag skickade hem dem. Det gick liksom inte att undervisa efter en sån grej. Efter det lade jag mig lite i vårt vilorum och lät tre tårar rinna. Så arg var jag! Resten av eftermiddagen spenderade jag med att, tillsammans med Bruce, prata med Chefen och försöka få tag i Slyngelns vägledare. Jag får göra ett nytt försök imorgon. Nu har Slyngeln satt sin sista potatis hos oss på Vuxenutbildningen och jag hoppas att Chefen kastar ut honom. Om han inte kan bete sig som en vuxen människa ska han inte studera med vuxna männskor. Och jag har inte tid för trams.

 

Lite gulligt var det att en av mina andra pojkar erbjöd sig att nita Slyngeln. Det är som att man har egna livvakter på jobbet ibland. Det känns tryggt. Grejen är ju att jag faktiskt inte vet om den här ungen kommer att göra allvar av sina hot. Jag tror ju inte det, och jag är inte speciellt rädd heller, men det är obehagligt. Han har ingen som helst respekt för kvinnor.

 

Efter den här pissiga dagen gick jag hem för att tvätta lite. Ni kan ju bara tänka er hur förbannad jag blev när jag såg att någon hade snott min tvättid. Jag skrev en väldigt sur lapp och satte den på tvättstugedörren. När jag kom ner i tvättstugan stod där en lång mörk kille som trodde att han bodde på mitt lägenhetsnummer. Han blev minst sagt förlägen och förklarade att hans flickvän hade bokat tvättiden och att de var nyinflyttade. Jag visade mig storsint, lät honom använda tumlaren och gav honom några tvättstugeråd. Han bad om ursäkt ungefär tio gånger.

 

Nu ser jag fram emot ett dygn utan tårar.

 

Några saker var bra idag i alla fall. Lillasyster har kommit in på sin sjuksköterskeutbildning, och både Fadern och Ron var väldigt gulliga när jag var upprörd i telefon och behövde höra några vänliga röster. Och Ron letar efter en billig resa ner till mig. Det är nästan bäst av allt.

 

Imorgon är det fredag. Det kan jag behöva.

Redan nu börjar jag känna mig fientligt inställd till att träffa släkten på lördag. Farfar fyller 85 imorgon och det ska firas i helgen. Jag blev vansinnigt trött när pappa berättade att alla kommer, vi blir 13 personer och en bebis. Wohoo... Jag blev så pass irriterad att jag stod i duschen och förberedde ett magnifikt tal som jag ska hålla om ämnena bebisar eller fetma dyker upp i direkt anknytning till mig. Det var så vackert så jag blev tårögd. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag efter talet ska storma ut genom dörren på ett dramatiskt sätt, eller om jag ska sätta mig ner och värdigt äta färdigt. Det är ju inte säkert ens att jag kommer att få användning för mitt fantastiska tal, men det är lika bra att vara förberedd.

 

Drama queen? Inte jag!

Idag började power striken. Det var så vansinnigt roligt! En timme försvann jättesnabbt och jag hade nog kunnat hålla på en timme till. Det bästa är att man kan träna powerstrike två dagar i veckan. Jag har en känsla av att Perato-Ofelias och mitt träningsschema kommer bli tufft men roligt i vår. Kanske blir det så här:

Måndag - power strike

Tisdag - pilates

Onsdag - vila

Torsdag - power strike

Fredag - vila

Lördag - styrka

Söndag - forza.

 

Sen vore det väl jävligt märkligt om man inte kunde gå ner en klädstorlek på det. Så vem vet, jag kanske får flytta vad det lider.

Idag har jag egentligen varit rätt effektiv. Jag har skrivit en respons på en av kurskamraternas praxisteori, jag diskat, lagat mat, diskat och plockat ihop alla mina kläder som av någon anledning låg på golvet i sovrummet. Jag har också fikat med Minxen och med Maffiga Mia och Svåre. Det är möjligt att Svåre är en av mina absolut roligaste killkompisar någonsin. Det går liksom inte att vara allvarlig i hans sällskap.

 

En sak som däremot var lite konstig idag är att man inte kan fika ute efter klockan sex på en söndag i den här stan. Allt är stängt. I hufvudstaun kan man fika när man vill, även på söndagar, och jag får väl säga att det är en av de största skälen till att jag kommer att flytta dit så småningom. Man måste ju kunna fika när man vill. Det är en mänsklig rättighet.

 

Det blev en trevlig och internationell middag. Maten var pasta och språken var svenska, tyska, portugisiska och arabiska. Och vårt lingua franca engelska också. Vi fick martini och jag fick det senaste skvallret från arabvärlden. Sen lämnade jag vännerna och gick hem. Det var ståndaktigt av mig med tanke på att de andra är på krogen nu.

Jag blev helt attacktrött nu. Men jag biter ihop och går på middagen ändå. Men det blir ingen utgång. Nix.

 

Välkommen till en berusad hjärna. Det är så här den uttrycker sig.

 

Sen kan man ju tycka att jag idag borde må som jag förtjänar. Men det gör jag inte. Tji fick ni. Och än en gång - Ron. Felåt. Jag är hemsk. Men också lite charmig. Väl?