Messas Massaker

Okej. Lite bättre känns det idag. Jag har några flyttlådor till att fylla, men det är inte så enormt mycket grejer egentligen. Fyra bokhyllor är nästan tömda. Hemmet känns ogästvänligt. 

Det är ensamt att flytta. Jag känner mig ensam. Det är mina grejer, mitt kaos och jag är den enda som kan reda ut allt. Så jag sitter här med min ångest i mitt kaos. Helst vill jag vara någon annanstans. 

Nu ska skiten ut. Stora svarta sopsäckar står på shoppinglistan idag. Kläder, småplock, papper. Ut med det. Jag får ångest i min lägenhet för det ligger en massa skräp precis överallt. Förutom högarna med grejer som jag ska packa då. Mitt liv är ett kaos och jag är rätt nära ett sammanbrott. 

Jag skulle sätta sprätt på mitt Bokia-presentkort idag, men jag blev så distraherad av telefonen att det var i det närmaste omöjligt att hitta några böcker. Jag får göra ett  nytt försök imorgon. Tills dess kan jag ju fundera på om jag vill köpa en inbunden bok eller elvahundra pocketar.

Vad i hela friden är detta? Nu vill Maffiamannen att vi ska träffas och fika. Jag fattar ingenting. Men fikan kan han glömma. 

Igår var jag och Isak hemma hos Förortsmorsan och klämde en bib och åt en massa god mat. Jag blev kvällen barnvakt och satt i ett väldigt litet tält och lekte med pennor med Förortsmorsans yngsta vildbasare. Vi kommer fasligt bra överens. 

Okej. Backa lite nu grabbar. Jag blir sambo på söndag nästa vecka. 

Det var sista dagen med eleverna idag. Det innebar fest och enorma mängder kakor. Jag, Perato-Ofelia och Bruce slog ihop två grupper till en gemensam fest. Jag är i båda grupperna, så det var en bra idé att kombinera avslutningsfirandena. Det blev en rätt uppsluppen tillställning. Kamerablixtarna smattrade. Om jag hade fått tio kronor för varje bild jag poserade för så hade jag varit en rik flicka idag. Förhoppningsvis så får jag några av bilderna mailade till mig inom kort. Jag fick även en blomsterbukett, en låda med arabiska kakor och en kindpuss av den man som orsakade stora kärleksdramat igår. Snälla Perato-Ofelia hade ett terapisamtal med honom och jag är rätt säker på att han redan har hittat ett nytt föremål för sina ömma känslor. 

Idag blev jag utsatt för en kärleksförklaring. Mannen ifråga ställde också en del, för Ron, obehagliga frågor, såsom Är han en bra man? Är han lång? Varför flyttar han inte hit? Om han älskar dig borde han flytta och inte du! Jag tycker att han har rätt i sak, men nu är det som det är, och min elev får hitta ett nytt föremål för sina ömma känslor. Vilket, om jag nu känner honom rätt, inte kommer ta mer än en si så där tre sekunder. Ibland är det skönt att vara utbytbar. 

Två påsar med skor åkte precis i soptumman. Det borde väl ha känts befriande antar jag, men det kändes inte alls. Mycket märkligt. Imorgon är det jag som börjar sortera kläderna i garderoben. Inte riktigt hälften, men en del av det jag har borde ut helt enkelt.